fredag 30 januari 2009

Scarface eller Fryshuset

”Det är för mycket prestation idag istället för relation.” Så sa en av killarna som jag träffade på ett fantastiskt inspirerande möte på Fryshuset igår. Sex killar som ger tid och kraft åt det viktigaste arbete som finns för att motverka brottslighet – d v s att se till att brotten aldrig begås. Förebyggande är A och O. Dessa killar bidrar med egna erfarenheter från en tuff värld, i projekt som Lugna gatan, Brobyggarna, Sharaf hjältar och Exit. De hjälper vilsna själar, unga killar och tjejer som riskerar eller redan hittat gemenskapen i ett destruktivt gäng.

Det är det dessa killar jobbar med. De går på kvällar och nätter i City och ute i förorterna och de tar sig tid att prata med ungdomar som annars inte har någon som lyssnar. De träffar unga killar som inte vågar stå för vem de är, som inte vet vem de är. Genom att tala, genom att bygga förtroende, tillit så bygger de upp den relationen som gör att tuffa fasader krackelerar och att dessa unga killar börjar prata. Att de vågar visa svaghet, det kanske mest starka man kan göra för en annan människa. De visar dessa killar manliga förebilder, något de aldrig haft. Eller fel, det har de. Men det är knappast Reinfeldt, som en av killarna sa, snarare Scarface. Han rockar. Han är The Man. De talar om heder om jämställdhet. De hjälper de som är på väg utför i extremistiska och sekteristiska rörelser. De gör ett av de viktigaste jobben av alla. Engagemang för den utsatta människan i dess bästa betydelse. De finns där när vuxenvärldens och samhällets tillkortakommanden står som ett obehagligt faktum. De är ett nödvändigt komplement till socialtjänst, fältare och polis. Istället för att finna bekräftelse i en skruvad gemenskap så vänder de sökandet till något positivt och finner samma intensiva gemenskap på andra villkor. Att träffa människor som med värme, intensitet och klokskap varje dag försöker förändra unga människors utsatthet ger en enorm energi.

torsdag 29 januari 2009

Svårare för perversa typer på nätet

Grooming innebär att någon förbereder för ett övergrepp. I de flesta fall handlar det om män som söker kontakt med unga flickor. Kontakten kan sökas via chatforum på Internet eller genom kontaktannonser för att sedan successivt odla en relation som är avsedd att leda till en träff i sexuellt syfte.

Folkpartiet har länge argumenterat för att tydligare kriminalisera denna sjuka verksamhet och idag beslutade regeringen om just detta. För att stärka det straffrättsliga skyddet för barn föreslår vi nu att ett nytt brott införs: ”Kontakt med barn i sexuellt syfte”. Så nu kan vi få den lag som både Norge och Storbritannien framgångsrikt stiftat. Det är viktigt.

Vi kan inte förändra världen bara genom lagar. Men det är viktigt att samhället tydligt markerar vad som är okej och inte. För att skydda barn på Internet är det givetvis viktigt att föräldrar har koll på att barnen inte hamnar i svårigheter. Vi behöver också mer information. Många barn som utsätts för kränkande saker på Internet vet inte om att det kan vara ett brott. Därför är det viktigt med mer information till barn och föräldrar om detta och att polisanmäla händelserna. Internet är en murbräcka för kommunikation och öppenhet, men också här ser vi hur perversa typer är beredda att skada andra.

tisdag 27 januari 2009

Terror med rötter i Sverige

Allt fler svenskar misstänks för terrorism. Det noterades idag att nio svenskar är frihetsberövade, misstänkta eller dömda för koppling till terrorism utomlands. Tre är redan dömda och sex har ännu inte fått sin sak prövad i domstol. Till detta ska läggas svenska personer som avlidit i strid på grund av terrorism.

Sverige är ingen fredad ö när det gäller kampen mot terror och extremism. De senaste veckornas tragiskt uppblossade konflikt i Mellanöstern har åter satt fart på polariseringen i vårt eget land. Människor som tar ställning för Israels rätt till egen existens, men mot dess övervåld, utsätts för attacker.

Terrorn måste mötas, motverkas och bekämpas med breda metoder. Här och nu måste självklart vår säkerhetspolis ha kraften och verktygen att akut avvärja hot. På lång sikt är det dock andra saker som behövs. Globalt gäller det att vi får en mer rättvis värld. Fattigdom, okunskap och nedärvt hat är en obehaglig grogrund för extremism och dess förlängning är terrorismen. På hemmaplan måste vi vara vaksamma på att det finns människor som också här - i ett av världens rikaste länder, med en utbyggd välfärdsstat, låter unga förföras av extremism och dess värsta verktyg. Det kan vara extremism med politik eller religion som förtecken. På alla kanter hittar vi denna form av extremism. Ett exempel är att vi måste ta tag i det faktum att det i Sverige finns ett antal s k källarmoskéer som lär ut extremism till unga och äldre. Folkpartiets förslag om att starta en imamutbildning är ett sätt att motverka denna radikalisering. I brist på en svensk imamutbildning kan moderata muslimer vara hänvisade till imamer med en mer extrem uppfattning.

måndag 26 januari 2009

Sätt hårt mot rånarna

Rånen fortsätter att öka (kolla artikel dagens SvD). Ändå avsätter handeln själv mer än någonsin för att försöka förhindra dessa brott. Kontanthandeln har till exempel minskat. Visst kan handeln förebygga rån men det är framförallt från politiskt håll vi måste agera. Vi kan inte kräva att butikerna bygger murar kring affärerna. Silkesvantarna måste av när det gäller hur vi handskas med grov brottslighet. De stora fiskarna ägnar sig år samhällsfarlig verksamhet. Rånar värdetransporter och banker. Brotten är välplanerade och koordinerade. Av proffs. Kopplingen mellan rånbrotten och den organiserade brottsligheten är tydlig. Jag vill att upptäcktsrisken ska bli högre och straffen hårdare. Affärsmässigheten och detaljplaneringen ska vara en försvårande omständighet. Straffen för förberedelse och anstiftan till rån måste också höjas. Riskpremien är låg idag. Jag vill att man ska kunna dömas för grovt rån även fast vapnet inte år skarpladdat. Det spelar mindre roll för upplevelsen hos brottsoffret om det var laddat eller inte.

Nu handlar rån inte bara om den grova organiserade brottsligheten. Det finns mycket skrämmande uppgifter som visar på hur unga kriminella startar sin bana med rån. Gäng som tillsammans rånar butiker på löpande band. Vi har i tidningarna läst om unga som använder rån som en inträdesbiljett i den kriminella världen som ett prov för att visa att man duger som kriminell. Eftersom många av de unga är under 15 år som begår rån tycker jag att vi måste vara både tidigare och tydligare och faktiskt tuffare med insatserna än vad vi är idag. Läs min blogg på detta tema.

Det handlar både om att försvåra att bli kriminell men också givetvis om att hjälpa människor att hoppa av från de kriminella gängen som det stod på DN:s ledare idag. Jag tänker besöka Fryshuset snart igen där har jag tidigare träffat många f.d. kriminella som klarat sig ur det destruktiva livet. Inte minst de brukar ropa på tidigare åtgärder.

fredag 23 januari 2009

Polisens metoder och integritet

Idag presenterades utredningen "En rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen". Två bra förslag vill jag nämna här. För det första föreslår man att polisen ska få rätt till information om vem (eller snarare vilka) mobiltelefoner som har befunnit sig i ett visst område när det har begåtts ett brott. Sådana uppgifter kommer säkerligen, precis som teleövervakningen idag, stärka bevisningen och på så sätt fälla skyldiga. Tidigare kunde polisen bara få ut uppgifterna om den misstänkte verkligen ringde ett samtal – nu räcker det att mobiltelefonen har varit på plats.
Ett annat förslag är att stärka rättssäkerheten och integritetsskyddet vid inhämtning av elektronisk information. Det applåderar jag! Det är bra att Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden får en utökad roll.
Nu ser jag fram emot att Stefan Reimer ska presentera hela sin utredning i höst. Då får vi förhoppningsvis väl genomtänkta förslag kring provokation och andra polismetoder.

torsdag 22 januari 2009

Ökar, ökar inte, ökar, ökar inte...

En återkommande tvistefråga i den politiska debatten är om brottsligheten ökar eller inte. Detta hänger ihop med om bland annat polisens arbete är mer eller mindre lyckat under samma tidsperspektiv. De självutnämnda experterna och professorerna i kriminologi är många.

Senast ut i debatten är den kunnige professorn Jerzy Sarnecki som nu i en artikel i dagens Svd går hårt åt polisens satsningar på ungas kriminalitet. Det finns garanterat en förbättringspotential hos svensk polis, men mycket görs också för att just möta detta. Det vore intresant om kriminologerna själva kunde fundera på sin verksamhet. Jag har inte räknat antalet professorer i kriminologi, men vad gör de för att minska brottsligheten?

Kan inte några av dessa professorer släppa forskningen om att brottsligheten inte ökat för en stund. Och fundera på vad som faktiskt kan minska den i praktiken. Viss polisforskning pågår idag, men den står i skuggan av den om att brottsligheten inte ökar. Vilket oavbrutet upprepats i årtionden. Det samma gäller kriminalvården. Det mesta positiva vad gäller programverksamhet har fortfarande sin ordalydelse från ett svenskt/kanadensiskt lexikon.

Enligt BRÅ är kriminologi läran om brottsligheten. Ämnet har rötter långt tillbaka i tiden. Traditionellt har ämnets tyngdpunkt legat vid studier av brottslighetens utveckling och brottslingars beteenden. Med en generös definition av termen kan även studiet av rättsväsendets och samhällets reaktioner mot brott liksom studiet av lagars tillämpning sägas höra till kriminologin. Därifrån till att forska i vad som faktiskt fungerar kan inte vara så stort. Om man vill. Bara som ett tips till den fria forskningen.

onsdag 21 januari 2009

Nu slutar vi sätta etiketter på kärleken

Som liberal är jag mycket stolt och glad idag när vi nu slutar ett kapitel i Sverige där vi har definierat och åtskilt människors kärlek i lagstiftningen. Idag lämnade jag och gruppledarna för Moderaterna och Centerpartiet in den motion som vi tillsammans skrivit och som kommer att ligga till grund för den nya könsneutrala äktenskapslagstiftningen. I framtiden kommer det att finnas två samlevnadsformer i Sverige – sambo och äktenskap. Vilket kön personerna har spelar ingen roll. Det är jätte skönt och mycket viktigt att vi nu slutar att sätta etiketter på människors kärlek.

Folkpartiet var med och drev på för partnerskapslagstiftningen som var första steget till att komma dit där vi är idag. Jag har länge slagits för att en människa som blir kär i och älskar en annan människa av samma kön ska ha samma rätt att gifta sig som dem som lever i förhållanden av olika kön. Lika rätt och lika värde är en grundsten i liberalismen och att vi nu inför en könsneutral äktenskapslagstiftning i Sverige är mycket viktigt för mig som liberal. Det är ett stort steg för att minska diskrimineringen i samhället.

måndag 19 januari 2009

Om EU:s framtid

Idag är jag i Bryssel för att diskutera EU:s politik för frihet, säkerhet och rättvisa. Det är Europaparlamentet tillsammans med det tjeckiska ordförandeskapet som har bjudit in till ett gemensamt utskottsmöte med representanter för alla medlemsländer. Jag ska inledningstala om det nya Stockholmsprogrammet som kommer att styra mycket av EU:s arbete inom rättsområdet under de närmsta åren. Mitt huvudbudskap är att vi måste balansera EU:s viktiga arbete mot terrorism och organiserad brottslighet med åtgärder som garanterar medborgerliga rättigheter. Det handlar bland annat om att integritetsfrågorna måste lyftas tidigt i processen, men också om att brottsoffer och vittnen får sina rättigheter säkerställda i alla EU-länder.

Världens björntjänst mot unga kriminella

Det är sååå kontroversiellt att säga att insatserna mot unga kriminella ska vara tydligare och tidigare än idag. Så kan man inte göra mot barn! hävdar kritikerna. Hur man låta bli att göra något? är min motfråga. Hur kan man tycka att det är okej att 13-åriga, oftast killar, blir ett papper i en pärm på socialkontoret? För det är just det som händer. Är du inte straffmyndig så slussas du till en socialsekreterare, går på möte och får en ”konsekvens” som grundar sig på frivillighet och samtycke från föräldrarna. Ett möte på socialkontoret varannan vecka hjälper knappast den som är på väg utför. Vid 15-års ålder är det ofta riktigt illa ställt för dem som börjat tidigt. Då är banan mot grov kriminalitet i värsta fall utstakad. Polisen i Linköping ropar nu efter hjälp för att kunna förhindra brott från minderåriga pojkar. De ropar efter ny lagstiftning.

Jag vill att socialtjänstens insatser ska bli mer obligatoriska. Vuxenvärlden måste sätta ner foten och statuera vad som är rätt och fel. Tramset om att unga skadas av att få en ordentlig konsekvens måste upphöra. Skygglapparna måste tas av. Vuxenvärlden har ett oerhört ansvar för att hjälpa dessa barn. Det gör man inte genom att stoppa huvudet i sanden. Nu ser vi till att brott begångna av dem under 15 år i regel ska utredas. Det är bra, men jag och folkpartiet vill mer. När ansvarsfrågan är oklar ska fallet ytterst kunna prövas i domstol även fast gärningsmannen är under 15 år. Det är viktigt inte minst ur ett brottsofferperspektiv. Unga som begår brott måste få en kännbar konsekvens annars slutar det i de värsta fallen i bunkern på Kumla. De kriminella jag mött på bland annat Kumla brukar säga: ”Tänkt om någon hade tagit tag i mig när jag var liten, kanske hade jag inte suttit här idag då”. Att låtsas att inte se är den största björntjänsten.

Go for the car

Nu vill både Kronofogden och Vägverket ta i med hårdhandskarna för att komma åt alla som struntar i att betala sina skulder för felparkeringar, trängselavgifter och skatter. Det är förståeligt. Problemen med obetalade fakturor är växande. Så är också problemet med bilmålvakter. En bilmålvakt registrerar sig som ägare till bilen och tar på sig alla obetalda skatter och avgifter - problemet för myndigheten är att målvakterna inte har några tillgångar och därmed är svåra att komma åt. Att vi intensifierar detta arbete är viktigt inte minst för att komma åt den organiserade brottsligheten. Där är det vanligt att grova kriminella använder sig av målvakter för att hålla sig undan rättvisan. Eftersom pengar är den viktigaste drivkraften för den grova brottsligheten har jag drivit på för att vi ska fokusera på att ”go for the money”. Bland annat borde det bli lättare att förverka ekonomiska tillgångar när tungt kriminella inte kan förklara var de kommer ifrån. Det är intressanta förslag Kronofogden kommer med. De vill att felparkerade fordon med stora skulder ska kunna flyttas och lämnas tillbaka först när ägaren betalat skulderna. Och att myndigheten ska kunna tvinga fram en försäljning när det finns obetalda skulder, s.k. legal panträtt. Jag tycker det är bra att myndigheterna samarbetar. Genom samarbete kan vi lättare kämpa mot den organiserade brottsligheten och komma åt dess fusk med allt från socialförsäkringar och bidrag till skatter och tillstånd. Kanske dags att inte bara ”go for the money” utan också ”go for the car”?

torsdag 15 januari 2009

Straffrabatt för dem som talar

Kronvittnen brukar det heta - vittnen som själva är skyldiga till brott men som anger medbrottslingar och därmed får en strafflindring. Systemet används som bekant i bland annat USA. I folkpartiets rättsgrupp diskuterar vi om det behövs någon form av straffnedsättning för de kriminella som hjälper polisen att klara upp allvarliga brott. Det finns både för och nackdelar vi måste väga mot varandra. Vi vill ha ett tydligt brottsofferperspektiv i vår politik. Att människor som begår grov brottslighet får ett nedsatt straff kan givetvis ses som ett problem ur den aspekten. Men det är också ett oerhört stort problem idag att grova kriminella inte säger ett knyst under utredningarna. Man klarar sig bättre om man försvårar utredningens arbete, verkar idén vara. Och visst är det svårt när ingen säger något. I slutändan blir kanske färre dämda i dessa nätverk av kriminella. Man håller varandra bakom ryggen. Och det drabbar också kommande brottsoffer. Vi måste få stopp på den grova organiserade brottsligheten. Då måste tysthetskulturen brytas. Incitamentet till att tala måste öka. Idag i bl a DN kan vi läsa att Bandidosledaren Mehde Sayyed döms till nio års fängelse mycket på grund av att en medhjälpare bestämde sig för att berätta vad som hände vi sprängningarna i Göteborg. Detta fall tillhör ovanligheten. Med straffrabatt skulle fler grova kriminella bli dömda.

tisdag 13 januari 2009

En enhetligare polismyndighet...

Polisens organisation har debatterats flitigt i flera årtionden, ända sedan 60-talet när den kommunaliserade polisen förstatligades har diskussionerna gått varma. Idag har vi 21 polismyndigheter i Sverige - en i varje län. Det finns positiva sidor med en decentraliserad organisation bland annat att besluten kommer närmare verksamheten. Men det finns också en rad problem. Små polismyndigheter kan inte vara specialiserade på allt från organiserad brottslighet, narkotika, människohandel, till stöld, snatteri och klotter. Arbetet behöver samordnas. Ett problem är att det tar lång tid för bra teknik och färska metoder att nå ut i verksamheten. I gårdagens DN kunde vi läsa om att många polismyndigheter inte använder sig av möjligheten att DNA-testa skäligen misstänkta personer. Ofta beror det på okunnighet hos polisen om vad som egentligen gäller. Detta är givetvis ett problem. Om fler testades kan vi lösa flera brott. Just detta är ett exempel på varför polisens organisation måste bli enhetligare. I folkpartiet kommer vi snart att sätta ner foten i frågan om en nationell polismyndighet istället för dagens 21 myndigheter. Vi får se exakt var vi landar. Diskussionerna går fortfarande varma i vår rättspolitiska grupp som tar fram förslag för framtidens polis. Hör gärna av dig med dina åsikter.