onsdag 29 juli 2009

Personlig och privat

Det var tänkt att ha jag skulle ha ett litet bloggupphåll tills början av augusti, men alltid är det något som verkligen måste kommenteras.

Jag är gärna personlig i mitt politiska arbete. Det präglas ofta av det jag upplever i min egen närhet eller hos de människor jag har förmånen att möta. Däremot försöker jag undvika att vara alltför privat. Det lyckas inte alltid, till exempel idag.

Tidningen Nerikes Allehanda redovisar idag det faktum att jag och Pernilla, som privatpersoner/konsumenter, och ett av oss anlitat företag har olika uppfattning om huruvida en tjänst vi köpt av företaget utförts fackmannamässigt - eller inte.

Vi köpte för ett drygt år sedan ett hus för vår familj att bo i. Huset var i behov av omfattande renoveringar som utförts av ett flertal företag.

I samband med att renoveringen var färdigt gjordes som brukligt en slutbesiktning av en oberoende besiktningsman. Besiktningsmannen gjorde flera anmärkningar på brister i den av företaget utförda tjänst vilka dokumenterades i protokollet. Därtill har två sakkunnighetsutlåtanden inhämtats vad gäller speciella arbeten på fastigheten. Av dessa dokument framgår att arbetet som utförts av ett av företagen inte i alla delar är fackmannamässigt. Tills de dokumenterade bristerna åtgärdats fullt ut har vi fått rådet att innehålla slutbetalningen. Denna rätt framgår också av konsumenttjänstlagen.

Det aktuella företaget har redovisat att det inte tycker att det föreligger några felaktigheter i sitt utförda arbete och har trots besiktningsmannens bedömning och övriga sakkunnigutlåtanden valt att lämna några av sina, enligt oss felaktiga, fakturor till kronofogdemyndigheten. Vi har i enlighet med besiktningsmannens rekommendation bestridit dessa med hänvisning till fel i tjänsten. Företaget har nu begärt att ärendet skall överlämnas till tingsrätt för en rättslig prövning och kommer nu att föreläggas att utveckla sin talan och argumentera varför det anser att dessa fakturor ändå ska betalas.

Tyvärr förekommer det att hantverkstjänster inte utförs fackmannamässigt. Vi är inte de första konsumenter som drabbas. Jag och Pernilla har på goda rättsliga grunder tillvaratagit våra rättigheter som konsumenter. Vi inser att företaget är av en motsatt uppfattning. Vi beklagar att denna tvist uppstått, men vill, orkar och tänker se till att våra rättigheter tas tillvara. Ingen hade varit gladare än vi om arbetet i vårt hus varit korrekt utfört i alla delar.

Att Nerikes Allehanda väljer att uppmärksamma vårt privata liv räknade vi med när vi valde att tillvarata våra rättigheter. Det är dock förvånande att en liberal tidning anser att konsumenter som inte är nöjda med en utförd tjänst eller köpt vara ska insinueras vara i ett s.k. ”blåsväder”. Att inte betala för en konsumenttjänst förrän den är fackmannamässigt utförd och godkänd av en oberoende besiktningsman är i Sverige en lagstadgad rättighet.

måndag 6 juli 2009

Brott mot demokratin

Allt våld är oacceptabelt. Politiskt våld är synnerligen oacceptabelt. Det är svårt att rangordna brott. Vad är värst, ekonomiska brott eller brott mot person? Detta är ett exempel på en fråga jag ofta får som lagstiftare. Straffnivåerna avgörs av både allmänpreventiva och individualpreventiva skäl.

Idag presenterades en rapport som pekar på allvaret med det politiska våldet i Sverige. Den visar bland annat på att våldet mellan extrempolitiska grupperingar är grövre i Sverige än i många jämförbara demokratier. Vit makt-miljön har allt oftare skjutvapen och sprängmedel. De autonoma på vänsterkanten har dessutom allt oftare en avsikt att utstuderat angripa just förtroendevalda.

Det är svårt att förstå varför det skall vara ett värre brott att angripa den som verkställer en viss lag (våld mot tjänstman) än att angripa den som faktiskt stiftar och ligger bakom den aktuella lagstiftningen.

Därför bör vi skärpa lagstitningen mot politiskt färgat våld - brott mot demokratin.

torsdag 2 juli 2009

Ungdomsbrottskommission

Vi kan inte bara bygga nya fängelser. En aktivistisk socialpolitik är alltid det mest effektiva sättet att minska mänsklig olycka i allmänhet och brottslighet i synnerhet.

Det gäller dock att börja tidigt. Orsaken till ungas kriminalitet är mången. På ett seminarium idag, arrangerat av Polisförbundet, lyfte moderatorn fram psykiska problem som en orsak. Det kan säkert gälla vissa fall när det gäller unga. Jag tror dock att det handlar mer om social miljö och socialt arv. När jag till exempel nyligen träffade delar av socialtjänstens ledning i Rosengård så lyfte ingen företrädare där fram att barnen och ungdomarna som går ner sig i brottslighet skulle vara psykiskt störda eller avvikande. Däremot vittnade man om det social utanförskapet, misären och bristen på aktivt föräldraansvar. Fritid och frustration hade ersatt framtidstro. Polisens insatser ansågs för få och för långt ifrån ungdomarnas vardag. Nu är detta på gång att bli bättre också i Rosengård.

För att minska brottsligheten måste verktygslådan, behörigheter, sekretessregler och ansvar förändras på en rad punkter. Polisen måste kunna klara ut fler brott i grunden. Insatser av skarp karaktär måste kunna sättas in tidigare av socialtjänsten - gärna i samverkan. Handling och konsekvens måste kopplas samman. Signalen till unga på glid måste vara kristalklar. Det brott du begått är allvarligt; för dig själv, ditt offer och för framtiden. Samhället tänker inte passivt titta på. Din rätt till konsekvens och därmed stöd är viktigare än din förälders rätt att säga nej.

Regeringen har tillsatt en statlig utredning för att minska nyrekryteringen till kriminella grupperingar. Det är bra. Men det behövs ett breddat och fördjupat mandat. Fler unga måste - oavsett eventuella gängtillhörigheter i framtiden - kunna få möta adekvata konsekvenser tidigt om de hamnar i brottslighet. Få förändringar kan minska mänskligt lidande i motsvarande omfattning och dessutom spara miljarder i framtida kostnader.

Med anledning av dagens verklighet och Riksrevisionens rapport nyligen, om myndigheternas brister i handläggningen av ungas brottslighet, krävs det en särskild kommission för att lösa ut dagens brister på myndighetssidan.

onsdag 1 juli 2009

Polisen drar på stålhandsken

Idag sjösätter vi den nya polisorganisationen mot den grova organiserade brottsligheten. På nationell nivå inrättas Samverkansrådet och Operativa rådet. Här finns företrädare för polisen och andra samverkande myndigheter gemensamt kraftsamlade. Samverkansrådet beslutar om den strategiska inriktningen för insatserna mot den grova organiserade brottsligheten. Operativa rådet fattar beslut om användandet av aktionsgrupper i enskilda ärenden och andra operativa insatser.

Ett nationellt underrättelsecentrum har till uppgift att analysera underrättelser från alla de samverkande myndigheterna. För de operativa insatserna finns särskilda aktionsgrupper vid Rikskriminalpolisen och vid Polismyndigheterna i Stockholms län, Västra Götaland, Skåne, Östergötlands län, Örebro län, Uppsala län, Västerbottens län och Västernorrlands län.

Det finns en del som talar för att vi skulle ha kunnat organisera detta arbete mer centralt. Risken är nu att vi får ytterligare ett energiläckage i en redan alltför splittrad polisorganisation i Sverige. T ex finns inte EBM starkt företrädda i Örebro län. Vilket är negativ med tanke på att fokus allt mer är inrikta verksamheten på att slå till mot pengarna hos de grovt kriminella. Självklart blir det justeringar när vi väl lyckats ena oss om hur vi går vidare med en nationell polis.