onsdag 30 september 2009

Högsta domstolen hjälper tjuvligorna

Idag har Högsta domstolen meddelat att ännu mer ska kunna stjälas utan att det ens kallas för stöld. Beloppsgränsen för snatteri höjdes nämligen med ett klubbslag från 800 kr till 1000 kr. Se mål B 5097-08. Motiveringen är en praktisk anpassning till konsumentprisindex. Tjuvarna jublar. Handlarna gråter.

Det stjäls för enorma belopp i handeln varje år. Oftast stannar brottet vid rubriceringen snattteri vilket innebär en väsentligt annan påföljd och möjlighet till ingripande jämfört med stöld. Det är redan idag kanske ett på tusen s k snatteribrott som leder till påföljd - sannolikt ännu färre.

Brottsrubriceringen snatteri i handeln driver indirekt på för en onödigt hotfull miljö för personalen, det innebär högre priser för konsumenterna och det innebär att förstagångstjuvar, stöldligor och kleptomaner lättare kan fortsätta sin brottsliga bana.

Högsta domstolen dom idag måste leda till att regeringen skärper lagstiftningen. Sverige måste frångå den automatiska rättstillämpningen och istället gradera allvaret vid alla stölder till omständigheter i det enskilda fallet.

Annars kommer allt fler börja med en nål och sluta med en silverskål. Annars kommer allt fler utländska ligor lockas till Sverige för att systematiskt begå stöldbrott i handeln.

Ingen är vinnare. Alla är förlorare.

Brott får inte löna sig

Det finns inga enkla lösningar för att minska brottsligheten.

Drivkraften för grov brottslighet är i regel största möjliga vinst till lägsta möjliga risk och insats. Därför måste vi kraftsamla än mer för att kunna komma åt brottsvinster. Då minskar drivkraften för brott och drivkraften för skötsamhet och hederligt arbete ökar.

Vi måste också fokusera mera på tidiga och tydliga insatser första gången barn begår brott. Små olyckor måste hindras från att bli stora katastrofer.

Vidare är det viktigt att föräldrars ansvar för sina barn sätts i förgrund.

På lång sikt handlar dock det mesta om att vi faktiskt jobbar med de breda välfärdsinstrumenten. Jobb, skola och annat som minskar utanförskap och miserabla förhållanden är alltid grunden för minska brottslighet.

Om detta och annat kan ni läsa i Folkpartiet färska rapport om rättsfrågorna inför vår partistämma, vårt landsmöte, i november. En sammanfattning finns också på Newsmill sedan lunch.

Om detta skriver jag också i en artikel i Örnsköldsviks Allehanda idag. Läs gärna mer där.

tisdag 29 september 2009

Svängdörrar i domstolen

Allt sedan jag själv arbetade vid Örebro tingsrätt har det slagit mig hur låg säkerheten har varit i våra domstolar. Inte minst med tanke på i vilket dåligt skick människor kan vara som kommer dit. Det är inte sällan som den dokumenterade våldshistorien är omfattande. I praktiken är det oftast svängdörrar rätt in till domaren, notarien, nämndemännen, åklagaren och annan personal på domstolen, för att inte tala om parter i allmänhet och brottsmisstänkta.

Jag och Folkpartiet liberalerna har länge påtalat vikten av att domstolarna generellt höjer säkerhetsnivån. Det kan upplevas märkligt att det finns larmbågar på varenda H&M, men inte på varje domstol i samma goda syfte. Att minska risken för brott.

Därför är det glädjande att det idag läggs fram en utredning som föreslår skärpt säkerhet i domstolarna. Bra. Nu gäller det bara att den snabbt omsätts i praktiken.

måndag 28 september 2009

Det svenska penningtvättsparadiset

Idag har SVT äntligen tagit upp frågan om den svenska penningtvättslagstiftningen. Och det är tråkigt att höra att Beatrice Ask inte vågar vara mer konkret.

Jag menar att det nu är hög tid att se till att brott inte får löna sig! Därför måste polis och åklagare tydligare än idag satsa på att ta tillbaka pengar från brottslingarna. Vinster från brott måste spåras, säkras och återföras till brottsoffren eller staten.

För att lyckas med detta är en av de första åtgärderna som måste till en skärpt penningtvättslag. Det måste bli kriminellt att tvätta pengar i Sverige!

Idag är Sverige något av ett penningtvättsparadis. Så det är ett trist faktum att miljonerna från Västberga antagligen som bäst håller på att tvättas för att sedan investeras i ny brottslighet – och den svenska polisen kan inte göra något åt det.

Läs gärna mer på SVT:s hemsida – eller sätt tänderna i Folkpartiets rapport om penningtvätt.

fredag 25 september 2009

Integritet, offentlighet och effektivitet

Den tidiga fredagskvällen har ägnats åt Journalistförbundets debatt i ämnet ovan vid Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Tyvärr missade Vänsterpartiet flyget och Piratpartiet fick någon sjukdom så jag blev ensam på scen med Journalistförbundets ordförande och en lika trevlig fotograf.

Vi gick igenom hela spektrumet i ämnet från buggning till hur och i vilken form offentliga handlingar skall lämnas ut till medborgarna. Debatten om integritetens utgångspunkter och dess målkonflikter har debatterats och balanserat i hundra år och kommer säkert att göras i några hundra år till. Samhället utvecklas och dess lagliga fundament lika så. Jag stod upp för balans och vettiga verktyg för brottsbekämpningen. En vanlig dag på jobbet så långt.

Det fanns en oro för några av Integritetsskyddskommittén förslag (SOU 2008:3). Inte minst gäller det frågan om att i brottsbalken införa en bestämmelse om olovlig fotografering, som i princip gör det förbjudet att utan lov fotografera eller filma personer som befinner sig på platser dit allmänheten inte har insyn. Problemexempel var att fotografer inte skulle få fotografera t ex misstänkta som grips i ute i urskogen eller att politiker som väljer att avbryta en intervjusituation i ett slutet rum inte skulle få fotograferas. Lovade nästan på stående fot att dessa exempel inte skulle innebära ett ”fotoförbud”. Jag kan dock förstå att seriösa journalister med etiken i ryggraden har svårt att förstå varför regleringen behövs. Det är ju ytterst sällan seriösa journalister som kränker integritetsvärden för medborgare i allmänhet eller offentliga personer i synnerhet.

Debatten om det skall tillskapas en laglig rätt att få ut offentliga handlingar väcker frågan om allt som är tekniskt möjligt också automatiskt skall vara lagligt. Det gäller ju verkligen inte för staten – så klart. Men skall medborgare ha rätt till allt som är möjligt när det gäller offentliga handlingar? Ryggraden säger reflexmässigt ja. Men. Tänk om någon plockar ut allt offentligt, alla register, och sätter till en enorm datakraft och samkör rubbet. Vems integritet skyddar vi då? Hur kan sådan informationskraft brukas och missbrukas? Är det för att möjliggöra tillskapandet sådant vi har offentligheten som grundbult? Jag måste få fundera lite till. Frågan utreds just nu.

torsdag 24 september 2009

Fängslande besök


Idag besökte jag tillsammans med min riksdagskollega Helena Bargholtz Kronobergshäktet. Det var spännande, men också skrämmande. Återigen fick jag höra av människor som jobbar direkt med frågorna hur viktigt det är att man tar tag i ungdomar på glid i ett tidigt stadium.


En annan viktig fråga som lyftes under besöket är att Migrationsverket placerar allt fler asylsökanden på häktet på grund av "säkerhetsskäl". Det handlar ofta om människor som ska avvisas, och ofta har de också en svår psykisk situation. Då är häktet inte den bästa platsen. Det här måste man verkligen titta vidare på.


Inglasat i penningtvättsparadiset

Ja vad ska man säga om rånet. I Akalla kom man med bulldozer. Nu med helikopter. Nästa gång via avloppssystemet.

Det är helt enkelt en för god ekvation för grovt kriminella att sätta dessa planer i verket. Risken att åka fast och straffet understiger kraftigt de enorma vinstmöjligheterna.

Folkpartiet liberalerna har en ny matematik för brottsekvationen. En matematik där lag och rätt vinner oftare.

Första prio är nu att gripa de skyldiga. Om de kommer undan kommer de inspirerar de hundratals andra yrkeskriminella till nya brott.

Därefter kan vi gå igenom en tiopunktslista på åtgärder.

Redan nu bör nu nämnas vikten av att skyddsklassa värdedepåerna. De svenska säkerhetsföretagens branschorganisation SWEGUARD uppvaktade Justitiedepartementet i början av 2005 vilket var ett halvår innan kuppen mot värdedepån i Akalla. Då var ett av kraven att värdedepåerna skulle betraktas som just skyddsobjekt. Detta skulle även kunna tänkas omfatta de känsliga depåtransporterna som skulle få ett nödvändigt skydd i form av exempelvis poliseskort och skyddsvakter. En klassificering som skyddsobjekt innebär ett förstärkt skydd för samhällsviktiga objekt som försvarsanläggningar, kärnkraftverk, Sveriges Radio, Sveriges Television m. fl. Det gör det lättare att öka det byggnadstekniska skyddet i form av staket, betonghinder mm. Skyddsobjekt innebär vidare fotoförbud och lättare att få tillstånd för TV-övervakning samt möjlighet att få använda skyddsvakter/beväpnade väktare. Den koncentration vi sett av nationens praktiska kontanthantering kräver särskild status – inte glastak. Utredning finns. Beslut saknas. Regeringen måste agera.

Att bättre skydda polisen helikoptrar bättre kan nog rimligen ingen längre vara emot. Ett tält ”i princip”, säger polisen självt inte vara tillräcklig skyddsnivå. Det är lätt att hålla med.

Pengarna kommer dock sannolikt tillbaka till Sverige någon gång även om inte ansvariga grips och döms. Detta eftersom Sverige faktiskt är nästintill ett paradis för penningtvätt. Sverige måste göra det brottsligt att tvätta pengar till att börja med. Läs mer i Folkpartiets senaste rapport om penningtvätt. Dags för regeringen att agera här också.

Mer om rånet kan du läsa nästan överallt: DN, SVD, Expressen och Aftonbladet till exempel.

tisdag 22 september 2009

Bötning, bötaren och offren

Nyligen mötte jag en pappa vars son och andra barn i de tidiga tonåren under en längre tid utpressats genom s k bötning av minst en jämnårig skolkamrat. Misstankarna om att det är minst en äldre tonåring som ligger bakom ”affärsverksamheten” är stark.

Offren har tvingats lämna ifrån sig sin månadspeng eller annat av värde för att slippa att bli grovt misshandlade. Det senare har dessutom manifesterats genom att en pojke slogs sönder och samman på skolgården på försommaren. Hoten upplevs bland de unga därmed som i högsta grad reella. För detta blev den unge gärningsmannen föremål för LVU.

När den pappa jag träffade började försöka reda upp det hela möttes han av en polis som ville skriva av brottsligheten. ”Bötaren” är under 15 år. En socialtjänst som tycker att han inte skall lägga sig i så mycket. Sekretessreglerna användes som sköld för att mota pappan. När det nystas i historien visar det sig att fler brottsoffer och föräldrar finns, men som inte vågat annat än tiga inför hotregimen.

Den unga som är på LVU använder permissionerna för att kunna fortsätta sin verksamhet. Det återstår så att säga en hel del av behandlingen. Brottsoffren upplever en omfattande hjälplöshet och skräck. Eskort till och från skolan är inte ovanligt för att undvika gärningsmannen och hans gängkompisar. – Pappa, jag vill flytta någon annanstans, har återkommit som tema.

Friheten är begränsad för många unga i Sverige. Mönster sätter sig tidigt. ”Bötaren” och hans gängkompisar får inte tillräckligt tidigt, tillräckligt klart för sig att deras verksamhet är allvarlig.

Utmaningarna är stora. Verktygen begränsade. Starkare muskler hos socialtjänsten, utred fler brott av unga gärningsmän, våga pröva ansvaret i domstol, stärk föräldrars skadeståndsansvar, inför en skyldighet för föräldrar att medverka vid utredningar och rättsprocesser. Fundera på om inte besöksförbud också kan skydda unga brottsoffer i större utsträckning. Kanske måste de pedagogiska inslagen bli tydligare hos t ex ”bötare”.

måndag 21 september 2009

Åtta år i fängelse

På onsdag är det åtta år sedan Dawit Isaak fängslades i diktaturens Eritrea. Sedan dess har ingen anhörig eller svensk representant fått träffa honom och han har inte ställts inför rätta. Hans enda brott var att han utövade sitt yrke - journalistens.



I helgen ordnades det manifestationer från Luleå till Malmö för att visa stödet för Dawit. Det var en lång rad talare, allt ifrån journalister, politiker av alla färger och kulturpersonligheter. Organisatör var riksdagens tvärpolitiska Dawit Isaak-grupp, med min partikollega Cecilia Wigström i spetsen.



En annan liberal kollega, Europaparlamentarikern Olle Schmidt, har nyligen nominerat Dawit Isaak till Sacharovpriset. Det ges till personer eller organisationer som försvarat de mänskliga rättigheterna och yttrandefriheten, och jag har svårt att se en bättre lämpad pristagare än Dawit.


Inte minst svenska massmedier visar på en uthållighet i kampen för Dawit Isaak. Gissar kampen för hans frihet kommer märkas på bokmässan i Göteborg som börjar i slutet av veckan.


Vi är alla skyldiga att fortsätta kampen för att få honom fri. Visa gärna ditt stöd på http://www.freedawit.com/

Sjöfylleri med undantag

Det är min bestämda uppfattning att det behövs en undre gräns för sjöfylleri – av rena säkerhetsskäl. Båtar kan liksom bilar vara livsfarliga. Därför är jag glad att alliansen under hösten kommer att komma med ett förslag på detta område. Jag tycker det vore rimligast att ha samma promillegräns till sjöss som på land.

Men visst kan det behövas undantag. Det är naturligtvis olämpligt att paddla kanot full, men jag tycker inte det ska vara straffbart om man inte kan skada någon annan än sig själv. Du kan läsa mer om förslaget på Ekots och DN:s hemsidor. Eller läs den kloke Sven-Erik Alhems kommentar.

fredag 18 september 2009

Polisens vardag

I somras var jag nere i Rosengård för att träffa socialtjänst och poliser. Vi talade om strategier för trygghet, egenmakt och valfärd.

Bland annat träffade vi Börje Aronsson som är närpolischef. Han berättar i DN idag om hur den polisiära närvaron inte minst i Herrgården faktiskt stävjat oron. Han berättar också om vilket brutal tillvaro svensk polis får arbeta i. Något att tänka på när vi alltid - med rätta - kräver exemplariskt uppträdande av polisen. I alla lägen.

"Vi har fått in 69 anmälningar som gäller angrepp på polis. Det gäler främst stenkastning men även grövre fall av okvädningsord. Särskilt kvinnliga kollegor har råkat riktigt illa ut."

"Vi poliser är utbildade för att tåla ganska mycket. Men att dag efter dag gå sitt åttatimmarspass i Herrgården och hela tiden gå och vänta på att en sten ska komma farande från en balkong eller ett tak, det är oerhört psykiskt påfrestande."


Med budgeten som läggs i nästa vecka får vi de resurser som behövs för att nå målet om 20 000 poliser. Det känns bra. Börje Aronsson bekräftar ju i artikeln också det som vi sagt länge - det behövs många poliser med lokal förankring som faktiskt kan vinna förtoende hos ungdomarna på glid. Det är ett svårt jobb, men otroligt viktigt.

torsdag 17 september 2009

Egenmakt i domstol

Igår beslutade Riksdagen att stärka den enskildes ställning i rättsprocesser. Till detta sa nej-koalitionen s, v och mp nej.

Folkpartiet liberalerna menar att det är värdefullt att låta människor ha mer makt. På så sätt är detta en ideologisk frågeställning. Som enskilda ska vi kunna påverka också handläggningen och ha så kallat partsinflytande i domstolsprocessen.

Det handlar om möjligheten för enskild att skriftligt ansöka om en förtursförklaring. Det är domstolschefen som själv eller på delegation ska besluta detta. Det går inte att överklaga.

Det är självklart att detta väl inte är lösningen på utmaningarna för något rättsväsen i hela världen, men det är en del som kan förbättra och öka inflytandet för enskilda i Sverige. Vi är väl medvetna om att handläggningstider och kvalitet i domstolen avgörs av vilken organisation man har, vilken utbildning man har, vilka processrättsliga regler man har, vilken resurstilldelning som görs och vilket ledarskap som finns. Detta sammantaget avgör om vi får en bra domstolsprocess som är snabb och har hög kvalitet.

Det finns flera former av reparativa åtgärder för att motverka för långa handläggningstider i en rättsprocess, men samtliga är fokuserade på när skadan redan inträffat. Europarådet ser positivt att vi nu inför en möjlighet till att förebygga, att stämma i bäcken.

Det är s. v och mp emot. En rätt för den enskilde.

Här kan du se debatten i Kammaren live.

Polisiärt socialt arbete

Polisen kommer att satsa särskilt på ungdomsbrott fram till årsskiftet. Det är bra och välkommet. Det är en nödvändig, men inte ensamt tillräcklig, insats för att minska brottsligheten och den sociala utslagningen av unga människor.

Jobb, utbildning och andra generella insatser är centralt för att nå långsiktigt bra resultat.

Socialtjänsten måste utvecklas och samarbeta än mer med polisen. Fler unga måste få möta reaktioner tidigt vid brott - även under 15 år. Föräldrars ansvar för sina barn måste tydliggöras.

Jag förvånas över att så många glömmer bort att det faktiskt är föräldrar som är ansvariga för sina barn fram tills de fyller 18 år. Vi måste kunna kräva mer av föräldrarna när de de facto misslyckats. Ta bara alla dessa bilbränder och stenkastning på allt fler håll i landet. Ut med varenda förälder tills barnen är inne på kvällar och nätter - självklart i samarbete med socialtjänst och polis.

Jag undrar vad det är för drivkrafter som saknas? Dra in barnbidragen eller ställ föräldrarna inför rätta är förslag som människor skriver till mig om. Det verkar dock väl drastiskt. Skärpt skadeståndsansvar ja. Skyldighet att delta i rättsprocesser ja. Vi måste dock fortsätta ompröva och vända på varje sten för att få fler föräldrar att ta sitt viktigaste ansvar.

Huvudlös nätmobb?

Enligt en ledarskribent och en statsvetenskapsdocent i dagens Nerikes Allehanda är jag en del av en huvudlös nätmobb. Dessa personer kan inte ha läst mycket på nätet om de på allvar menar att mina åsikter är extrema på något sätt.

Jag gissar att statsvetaren Agneta Blom avser bland annat mig när hon säger att folk tappar huvudet när det gäller terrorism. Det är en frisk retorik för att komma från just en forskare måhända något ovetenskapligt. Av ledarskribenten Lars Ströman placeras jag bland nätmobben. Beviset för detta är lösryckta citat ur ett flertal längre blogginlägg.

Ni får ursäkta mig vissa docenter och ledarskribenter. Jag har haft förmånen att arbetat med polis och säkertjänstfrågor under flera år i Sveriges Riksdag. Jag tänker fortsätta att arbeta mot terrorism, mot att folk skall dras in i sådan verksamhet och jag tänker fortsätta svara på de frågor jag får om svåra saker. Jag tänker dessutom fortsätta att stå upp för rätten till en rättvis rättegång. Allt detta sakligt och resonerande. Jag tänker inte heller ducka för obehagliga fakta. Jag tänker dessutom fortsätta att skriva om detta. Hoppas att många läser.

Vad gäller Örebroaren och de andra svenskarna (det lilla barnet oräknat) så hoppas jag verkligen att de inte begått några brott. Jag är glad att det reglerverk vi bestämt i Riksdagen nu ger också dessa svenskar konsulärt bistånd.

Jag tänker dock fortsätta upplysa mäniskor om att det faktiskt finns rent allmänt människor som stödjer och medverkar till terroristbrott i Sverige och som desutom kan vara svenska medborgare. Dom är inte många, de finns rimligen inte över allt. Men dom finns.

onsdag 16 september 2009

Svenskar gripna, häktade och dömda

Det är fascinerande vilket kraft det finns i massmediernas bildsättning av verkligheten. Jag får massor av brev från medborgare som är oroliga för att skattemedel nu i massor skall gå till att få de tre svenskarna och det lilla barnet, som fängslats i Pakistan, fria.

Så gott som varje dag hamnar svenska medborgare i tvister utomlands oavsett de är misstänkta för ett brott eller det gäller en civilrättslig tvist. Alla har rätt till samma stöd för en rättvis rättegång, men vi måste också vara medveten om att inte ens inom EU är rättsäkerheten av det slaget vi anser vara rimliga i Sverige. Detta var ett bärande viktigt tema i dagens Riksdagsdebatt om det tänkta Stockholmsprogrammet.

Läs gärna mer om debatten här:

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=3120&doktyp=betankande&bet=2008/09:JuU31

När det gäller situationen för de misstänkta i Pakistan är ambassaden i högsta grad konsulärt inblandade. Detta och eventuella omständigheter kring deras gripande debatterade jag med Robert Hårdh från CRD idag.

Titta gärna på inslaget här: http://svtplay.se/v/1692570/gomorron_sverige/sapo-samarbete___champions_league?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,1692572/sb,p102831,1,f,-1

måndag 14 september 2009

Säpo och Pakistan

Ska svensk säkerhetspolis samarbeta med sin pakistanska motsvarighet? Ja, vi är i regel skyldiga till detta till följd av internationell rätt och vårt medlemskap i FN.
Sverige har skrivit på cirka 20 internationella konventioner om terrorismbekämpning i vilka vi förbundit oss att bistå med information, till exempel om en svensk medborgare som misstänks för terrorism utomlands eller om en terrormisstänkt utländsk medborgare som befinner sig i Sverige.

Möjligheten att framgångsrikt skydda demokratier mot terrorbrott är beroende av omfattande och goda internationella kontakter. Bilaterala relationer mellan olika länders säkerhets- och underrättelsetjänster utgör stommen i det internationella samarbetet. Dessa relationer byggs upp under lång tid och bygger på ömsedigt förtroende. En stor del av detta samarbete sker inom ramen för den informella samarbetsgruppen Bernklubben, som i stort omfattar säkerhetstjänsterna i EU-länderna. Säkerhetspolisen har också ett omfattande samarbete med de nordiska säkerhetstjänsterna.

Det är självklart att Sverige har ett omfattande samarbete med länder som Norge, Storbritannien och USA medan det rimligen är mindre omfattande med Pakistan. Försiktighet skall råda. Insynen i praktiken är alltid begränsad när det gäller det operativa arbetet.
Självklart skall dock svensk säkerhetspolis också informera Pakistans motsvarighet om det finns uppgifter att någon t ex kanske tänker medverka till att stödja att en ambassad eller flickskola ska sprängas. Däremot ska självklart inte SÄPO lämna information om vilka svenskar som generellt åker till t ex Pakistan. Det skulle ju dessutom vara meningslöst dessutom eftersom passkontroller och viseringsregler brukar vara till för just detta för det land eller område vi reser till. Om en person undviker detta är det inte konstigt att olika länders myndigheter blir intresserade.

fredag 11 september 2009

På äventyr i östra Pakistan?

Har Mehdi Ghezali gripits igen i östra Pakistan? Ett av världens mest våldsamma och farliga områden. Ett område där det kryllar av terrorister. Kan det vara sant? Har den person som ansåg sig vara oskyldig till terrorbrott 2001 åkt dit igen, till samma område. Ambassaden i Islamabad försöker få fakta bakom uppgifterna i pakistansk TV. Är Mehdi en bland eventuellt två andra svenskar, sju turkar och en ryss som gripits för samröre med al-Qaida? Stämmer det är det sorgligt. Inte minst för Mehdi själv. Det är också ett trist bevis på hur svårt det är med arbetet med kontraterrorism i Sverige. Ett arbete som i praktiken - via säkerhetspolisen – ofta går ut på att avprogrammera unga människor från terrorismens och hatets lockelser

I Örebro reagerar människor i moskén med bestörtning inför uppgifterna, enligt Nerikes Allehanda. Gösta Hultén, som är journalist och Mehdi-vän, säger enligt samma tidning att ”Han borde veta bättre än att åka till ett land där Guantánamosystemet råder”. Min enkla tanke är att de mänskliga rättigheterna inte står högt i kurs över huvud taget bland de grupperingar som rör sig i detta område. Vi talar om smältdegel för vapen, fanatism och våld.

I kriget mot terrorismen gick USA, FN och andra länder över gränsen för det acceptabla. Själv lämnade Sverige ut två egyptier till just Egypten, via amerikanske myndigheter, på att oacceptabelt sätt. Sakta men säkert verkar nu traumat efter 11 september 2001 att rullas tillbaka. Rättsäkerheten har åter tillåtits komma i fokus.

Om Mehdi och andra har gripits skall de ha rimliga rättssäkerhetsgarantier. Frågan ytterst är dock om de är oskyldiga vid en rent saklig prövning.

Den 11 september

Idag är det årsdagen av attackerna mot det amerikanska folket genom bland annat ödeläggelsen av stora delar av Manhattan i New York samt därmed ett medvetet massmord på oskyldiga män, kvinnor och barn. Attacken var extremt välplanerad av människor med enorma ekonomiska tillgångar. Tusentals människor dog. Tragedin och traumat lev än.

En milstolpe i terrorismens historia var satt. Liknande spektakulära och vansinniga attacker har gjorts i London och Madrid. Fler har planerats men stoppats. Bara i EU uppgick förra året den totala siffran av planerade och/eller genomförda terroristattacker i EU-länder till 515 stycken.

När slutar kriget mot terrorismen? Det är en fråga som ibland dyker upp. Aldrig är svaret. Terrorismen är i storts sett lika gammal som krigen och mänskligheten. Våld eller samtal har alltid varit mänsklighetens motpoler Vi kan ha en nollvision, men fundamentalister och våldsideologier har funnits i årtusenden. Ur envälde och diktatur har världens demokratier rest sig. Moderna liberal demokratier kämpar idag för en bättre värld sida vid sida. EU, G 20, FN och andra organ är arenan för kampen för en bättre värld för alla.

Hoten från extremister och galenpannor, som ofta huserar i stater i förfall, kvarstår. Det finns de som inte vill ha den liberala demokratin som ledstjärna i världen. Dess värderingar omöjliggör inte sällan det totalitära eller kanske religiöst fundamentalistiska styret. Den vansinniga utopin är målet för galningar och människor i desperation som söker något annat.

Vägen till en tryggare värld går genom långsiktigt arbete mot fattigdom, okunskap, miljöhot och för demokrati och fred. Detta står inte i motsats till att dagens demokratier faktiskt inte bara har en rättighet och utan också en skyldighet att försvara sig med tvångsmedel, informationsinhämtning och ytterst våld. Därför tillåter vi liberaler buggning, signalspaning och annan typ av informationsinhämtning. Inte sällan i tätt samarbete med andra demokratier. Ett arbete som självklart ska balanseras av skyddsmekanismer för integritet och rättsäkerhet.

Idag tänker i alla fall jag på alla oskyldiga som dödats i terrorismens spår. Vi kan hedra dem genom att ständigt försöka att se till att så få som möjligt drabbas igen - på så väl kort som lång sikt.

torsdag 10 september 2009

Det handlar om demokratisyn

"Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Ett starkt rättsväsende är centralt för ett gott samhällsbygge – faktiskt en förutsättning för demokratin. Men rättsstaten utmanas av en allt grövre och mer organiserad brottslighet. Samtidigt vet vi att den så kallade mängdbrottsligheten som omfattar inbrott och cykelstölder skapar stor otrygghet för många människor. Våldet minskar tryggheten och mångas livskvalité. Alliansregeringen gick till val på att stärka brottsbekämpningen och öka tryggheten för människor. Nu tillför vi därför en storsatsning på 4 miljarder kronor till rättsväsendet i den budget som presenteras nästa vecka. Det resurstillskottet tillsammans med det som vi tidigare satsat på rättsväsendet saknar motstycke i modern tid. "

Detta inledningen på en debattartikel av bland annat mig i dagens Norra Västerbotten.

Finns på nätet: http://norran.se/asikter/debattartiklar/article331796.ece

tisdag 8 september 2009

Nu stärker vi rättsväsendets muskler

Genom den historiska satsning som vi idag gör på vårt rättsväsende kan vi bidra till att Sverige blir ett tryggare land att leva i. Vi tar ett helhetsgrepp kring rättskedjan och stärker polis, åklagare, domstol och kriminalvård med 4 miljarder kronor. Vårt vallöfte om 20 000 poliser kommer nu att infrias och polisen kan både bli synligare och effektivare. Fler brott kommer att upptäckas. Fler brott kommer att klaras upp. Fler brott kan förebyggas. Folkpartiet liberalerna har länge markerat att rättsväsendets myndigheter måste ha en särställning i samhällsbygget. Detta blir nu tydligt i praktiken.

I budgetpropositionen föreslås för Riksdagen ett tillskott till rättsväsendet på ytterligare sammanlagt 4 miljarder kronor i år och nästa år. Redan under 2009 föreslås ett extra tillskott om 1,4 miljarder kronor och för 2010 höjs den årliga ramen till rättsväsendet med nära 2,6 miljarder kronor.

Det innebär att rättsväsendet under mandatperioden får en permanent höjning av det årliga anslaget på över 5 miljarder kronor. Utöver detta har rättsväsendet under 2008 och 2009 fått engångsvisa tillskott om närmare 2,5 miljarder kronor.

fredag 4 september 2009

I natt: Tre nya bränder i Biskopsgården

Intrycken från gårdagens rundresa i förortsområdena i Göteborg är starka. Massor av hopp och styrka finns, men det mesta är just nu under förmörkelse av våldet och eldandet. I natt var det tre nya bränder - bara i Biskopsgården.

Räddningstjänsten i Storgöteborg utsätts för planlagda attentat som går att rubricera som mordförsök. Brandkåren ger dock inte upp och låter bilar eller containrar bara brinna ut. Det är bra. Det motsatta vore en seger för våldsverkarna och att lämna alla skötsamma människor i sticket.

Socialtjänsten pekar på vikten av en fungerande skola och tillgång till arbete. Generella lösningar skall stå i fokus är budskapet. Att bara ge jobb till bråkmakare är att skicka helt fel signaler. Det är lätt att hålla med.

Svensk polis har varit lokalt förankrad i hundratals år. Tanken har varit att polisen genom sin lokala närvaro skall vara en central aktör för trygghet och i det viktiga förebyggande arbetet. Detta håller nu på att återskapas som polisär arbetsmetod. Allt det som revs ner inom polisen mellan åren 1995-2005 tar dock tid att återskapa. Hisingen, Vivalla och Rosengård, alla är bostadsområden som exemplifierar att socialt engagerade poliser nu kliver in mer aktivt för att bygga förtroende med boende i allmänhet och hos riskgrupper i synnerhet. Det kommer dock att ta tid att bygga upp det som har rivits ner.

Självklart skall människor inte bara behöva möta poliser i piketen som rycker ut när något allvarligt har hänt. Polisen måste vara ständigt synlig och en naturlig del av samhället. De måste vara tålmodiga utöver det vanliga och möta även de värsta bråkmakarna med lämplig respekt.

Bråkmakarna måste dock förstå att vi tänker återskapa rättstryggheten också i förorterna. När polisen flyttade ut för tio år sedan flyttade något annat in. Nämligen den kriminella rättsordningen - med gatugängen och dess överordnade som väktare. Att polisen eftersöker, stör och försöker bryta upp gatugängen är en viktig socialpolitiskt åtgärd. Att personer som ingår i själva gänget eller dess svans upplever det som att de trakasseras är inte så märkligt. Att polisen ifrågasätter att barn springer ute på nätterna och kör hem dem är en verksamhet som dessutom är politiskt beslutad i lag. Självklart ska detta ske med respekt för dessa barns situation. Poliser som missköter sig ska få veta det och omgående upphöra med sitt olämpliga uppträdande.

Det är en lång väg att gå för att förmörkelsen skall släppa greppet om vissa förortsområden. Insatserna måste vara samordnade, långsiktiga samt bestå av lika portion omsorg, tydlighet och konsekvens.

tisdag 1 september 2009

In med politikerna i polisbilen

Insynsutredningen har i dag presenterat delbetänkandet Insyn och integritet i brottsbekämpningen - några frågor (SOU 2009:72). Den föreslår bl.a. en tydlig reglering som gör det möjligt för våra brottsbekämpande myndigheter att låta journalister, politiker, studerande och andra utomstående följa myndigheternas praktiska arbete. Med tystnadsplikt så klart. Det gäller inte minst känsliga uppgifter i samband med att människor grips i inte alltför sällan rätt snaskiga sammanhang. Detta är viktigt. Polisen har ett unikt vålds- och tvångsmonopol. Detta måste dock kunna granskas effektivt av oss som stiftar dess lagar.

Utöver marginella förändringar vad gäller den s.k. förundersökningssekretessen berörs också frågan om det bör införas begränsningar i allmänhetens rätt att ta del av bilder på döda personer eller personer med allvarliga synliga fysiska skador när sådana bilder ingår i ett förundersökningsprotokoll. Den frågan har aktualiserats tydligt med tanke på spridningen på Internet av de s.k. Arbogabilderna. Utredningen bedömer att det redan i dag finns möjligheter att i rimlig utsträckning skydda enskilda brottsoffer eller deras anhöriga från spridning av sådana bilder. Inga författningsändringar behövs därför.

Detta är således en bredsida till rättens ordförande för domstolens bedömningar vid denna och andra rättegångar. För vem kan tycka att spridningen av sådana bilder är bra? Varför kränka brottsoffer ännu mer via nätet? Nu kommer vi snart att få en mer sansad praktisk balans mellan offentlighet och integritet. Två viktiga liberala mål, men som ofta är ofta på total kollisionskurs.

Skydda dem som skyddar medborgarna

Det gör ont att läsa om situationen i Göteborg, där vi var och varannan dag ser hur en del ungdomar startar bränder och vandaliserar och skapar otrygghet i områdena. Många jobbar på bred front för att motverka detta. Sociala myndigheter, poliser, föräldrar och ideella krafter kan bara nå framgång genom en intensiv samverkan. Det är dock akut oacceptabelt att se hur lagens väktare och de som är satta att skydda våra medborgare, som till exempel brandmän, trakasseras av några våldsbenägna ungdomar. Därför krävs också lagstiftning. Till exempel måste vi se att när en brandman utsätts för hot eller våld eller stoppas i att utföra sitt arbete så ska det ses som våld mot tjänsteman – så är inte fallet idag. Jag vill också ha en ny straffskärpningsgrund – Brott mot demokratin – som ska ta sikte på brottslighet som hotar demokratiska värden. Det kan till exempel inbegripa stenkastning mot brandbilar eller polisbilar. Vi måste skydda dem som varje dag har till jobb att skydda oss medborgare. Straff är inte lösningen på djupa sociala problem, men den som står och kastar sten från broar måste omgående kunna plockas bort därifrån.