torsdag 29 oktober 2009

Försäkringskassan också mot Al Capone

Ekot rapporterar idag om att försäkringskassan kräver tillbaka allt mer pengar på grund av fusk med bidrag. Hittills i år har man krävt in 200 miljoner kronor. Det är lika mycket som under hela förra året.

De pengar vi gemensamt betalar för att få en bra välfärd, måste användas effektivt och komma rätt människor till del. Därför är det bra att Försäkringskassan effektiviserat sina kontroller.

Att arbeta mot bidragsfusk i våra trygghetssystem är också ett sätt att komma åt den organiserade brottsligheten. Tidigare i år krävdes tidigare presidenten för Hells Angels i Sverige på miljonbelopp, och han är inte det enda exemplet. Försäkringskassans agerande är ett bra exempel på den Al Capone-strategi mot den organiserade brottsligheten som Folkpartiet länge har krävt, och som nu omsätts i verklighet.

tisdag 27 oktober 2009

Tragik löses inte med längre straff

Under dagen har jag fått frågan om domarna i Sturebyrättegången inte visar att vi behöver längre straff för ungdomar som har begått de allra grövsta brotten. Mitt svar är nej. Det här är inte ett typiskt fall av ungdomskriminalitet. Det av tingsrätten fastställda mordet på en ung kvinna är ett tragiskt exempel på hur ungdomar kan pressa och påverka varandra.

För mig är det också en påminnelse om det otroligt viktiga föräldraansvaret. Vi som är föräldrar har en enda avgörande roll i livet – att fostra våra barn. I mångt och mycket handlar det om att lära barnen att tänka själv, och kunna stå för sina beslut, handlingar och värderingar. Men det handlar naturligtvis också om att se hur barnen egentligen mår, och se till att de får hjälp när det är kris.

Pojken och flickan i Stureby fick inte ett så långt straff av domstolen, men det är inte heller straff de är i störst behov av. De behöver rehabilitering för att lära sig leva med att de har förstört sina egna liv genom att beröva en jämnårig hennes.

Straffrabatt för den som talar sanning

Ska grovt kriminella som skvallrar på sina medkumpaner få kortare straff? Det är frågan som ställs i dagens Studio 1.

I dagsläget får man rabatt för att man begår många brott. Jag tycker att det är rimligare att få rabatt för att man talar sanning och hjälper polisen. Mitt svar på frågan är därför JA. Det är ett ställningstagande jag hoppas och tror Folkpartiets landsmöte ställer sig bakom om några veckor.

Det finns naturligtvis både för och nackdelar att väga mot varandra. Vi vill ha ett tydligt brottsofferperspektiv i vår politik. Att människor som begår grov brottslighet får ett nedsatt straff kan givetvis ses som ett problem ur den aspekten. Men det är också ett oerhört stort problem idag att misstänkta inte säger ett knyst under utredningarna. I slutändan blir kanske färre grova kriminella dömda, vilket också i slutändan drabbar kommande brottsoffer.

torsdag 22 oktober 2009

Om Biljana Plavsic

Idag har regeringen beslutat att frige Biljana Plavsic. Det är ett beslut jag kännt viss tveksamhet inför, men jag förstår och accepterar justitiedepartementets resonemang. Plavsic har avtjänat två tredjedelar av sitt straff, och det är då i linje med svenska standardregler att låta henne gå fri.

Men, det känns ändå inte helt rätt. Brott mot mänskligheten är inte som vilket annat brott som helst. Jag har länge jobbat för en mer individualiserad kriminalvård. Det handlar bland annat om individbaserad behandling, men också på hur man ser på frigivning i förtid. Jag tycker inte att det, i fall som detta, räcker med att man har skött sig i fängelset.

Med beslutet upphör verkställigheten i Sverige. Det betyder i detta fall att Sverige inte kommer att ha henne under övervakning. Kriminalvården har deklarerat att deras ansvar för den dömde krigsförbrytaren nu upphör. De synnerligen speciella omständigheterna innebär att regelverket om övervakning och prövotid i praktiken inte gäller för Biljana Plavsic.

Läs mer på Expressen och DN.

tisdag 20 oktober 2009

Bodströmsamhället

Jag tycker Thomas Bodström såg väldigt pigg ut idag på utskottssammanträdet. Detta trots mediahysterin den senaste tiden - om vad han gör på dagarna.


Många journalister är väldigt sugna på att jag skall säga sanningen om Thomas Bodström. Underförstått att jag offentligt skall baktala honom. Jag försöker undvika detta, och talar generellt hellre om min kritik gällade politiska förslag än deras person.


För det första finns det inte några perfekta politiker. Vi har alla gjort fel och kommer att göra fel någon mer gång. Om jag själv skulle ha kapacitet att driva en advokatbyrå så skulle jag kanske också göra det. Mitt problem är dock att jag inte hinner med allt jag vill idag. Mitt liv är en ständig kompromiss mellan riksdagsuppdraget, familjen och mig själv. Får liksom inte plats med så mycket mer.


För det andra bidrar viss granskning till politikerföraktet. Granskning är bra, men när något tv-program framställer den som aldrig varit frånvarande från en votering som "hjältinna" blir det liksom fel.


Men ett problem med Thomas Bodström är när han försvarar sin "kapacitet" med att han får se verkligheten vid besök på t ex våra rättsvårdande myndigheter. Att säga att jag och andra - icke praktiskerande advokater - endast får se en förskönad verklighet är dumt. Det är dessutom rätt grovt mot de myndighetschefer vi träffar. Det låter som om t ex chefen på ett häkte städar undan verkligheten, hissar ner en kuliss och stäler fram fikabrödet när vi kommer för diskutera verksamheten. Thomas Bodström behöver inte bortförklara att han gillar att jobba. Han behöver inte heller nedvärdera vare sig myndighetschefer eller andra riksdagsledamöter.

tisdag 13 oktober 2009

Brandbil + kamera = sant?

Läste precis på TT att Räddningstjänsten Syd får inte ha övervakningskameror på sina brandbilar i Rosengård. Länsstyrelsen menar att de boendes integritet väger tyngre än intresset av att övervaka.

Detta efter månader av stenkastning, flaskkastning och andra hot mot räddningstjänstens personal. Hur tänker länsstyrelsen?

Jag tror att integritetskränkningen av att bli filmad när brandbilen kommer är väldigt liten om man jämför med den tragedi som nu kan utbryta för att brandbilen försenas när personalen tvingas vänta på poliseskort. Eller ännu värre –att den inte kommer alls, vilket nu emellanåt händer när containrar brinner i Malmö.

Pressbyråns eller polisens värdegrund?

Idag skriver Maria Abrahamsson i DN om polisen och moderaternas rättspolitik. Hon har inte sällan kloka tankar. Jag hoppas att det går bra för henne i det moderata provvalet inför nästa års val till Riksdagen. Som trogna läsare vet driver jag och Folkpartiet hårt att polisens organisation måste rationaliseras. Det är ockå en fråga vi kommer att driva stenhårt i Alliansens rättsgrupp inför valet 20101 som redovisades idag. Vi hoppas på att vi tinar upp moderaterna tillsammans.

De senaste åren har vi satsatresurser på att få till fler poliser, och det har varit viktigt, men nu måste vi också se till att få en effektiv organisation, en organisation som dessutom styrs av tydliga värderingar.

Attitydfrågorna inom polisen skriver jag mer utförligt om i Nerikes Allehanda idag, men jag har också nyligen skrivit ett brev till och idag talat med rikspolischef Bengt Svensson. Det finns anledning att ifrågasätta ingången för polisens arbete med sin värdegrund.

Min bild har varit att polisen tydligt har tagit tag i attitydfrågorna, bland annat genom värdegrundsarbetet. Resultatet av polisens interna arbete manifesteras i de tre orden: Engagerade, Effektiva och Tillgängliga. Det är förvisso bra ord, men skulle ju lika gärna kunna användas för att beskriva Pressbyråns värdegrund.

En värdegrund för polisen också måste innehålla mer av MR-värderingar. Det får aldrig råda något tvivel om att polisen ständigt utgår från medborgarnas perspektiv, och att bemötande präglas av respekt oavsett om jag är en känd missbrukare, en misstänkt ung stenkastare eller en bekant politiker. Jag saknar begrepp som t ex korrekta, respektfulla eller pålitliga i polisens värdegrunden. Detta måste bättre tas med i dess fortsatta arbete för en starkt förankrad värdegrund. En bra polis kräver detta - förutom ledarskap, organisation, resurser och vettigt regelverk. Arbetet med värdegrunden har bara börjat - och det behöver också inom svensk polis pågå länge.

Böter för det självklara? Heja ÖIS.

Delar av supporterkulturen är tragisk. Våld, förolämpningar och hot verkar vara målet på fotbollsarenan för vissa tragiska individer. Dessa våldsverkare skymmer alla tiotustentals riktiga fans som i praktiken är den tolfte spelare för sina älskade lag.

Ibland dyker det upp mer allmänna budskap såsom för Örgrytes fans nyligen. Klubben har bötfällts och ska pynta 10 000 kronor itill Svenska fotbollförbundet för att supportrar haft en banderoll där man krävt att en svensk journalist ska friges i Eritrea. Vem är emot? Med den logiken skall den som säger att vi stödjer FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna och avhysas och klubben bötfällas. Beslutet av överklagats, och nu har Expressen sagt att de betalar böterna.

I Örebro har Kubanerna (fansen) och faktiskt klubben helt rimligt återkommande stått upp för och dessutom manifisterat sitt stöd för en utvisningshotad spelare. Hade någon för fotbollsförbundet granskat detta så hade sannolikt det blivit dyrt för ÖSK. Snacka om indirekt politiskt budskap - gör om svensk migrationspolitik i grunden.

Fotbollsförbundet har rätt mycket större utmaningar med fotbollspubliken än att jaga nästan självklara ståndpunkter när de manifesteras på banderoller.

fredag 9 oktober 2009

När dialogpolisen ersätts av monologpolisen

Värdegrunden är a och o för en långsiktigt hållbar och stark organisation. Resurser, ledarskap, organisation och regelverk är ett skelett för en funktionell organisation medan värdegrunden är syret som skall få allt att fungera som det är tänkt enligt målbilden.

Alla är överens om hur polisen skall vara som målbild. Hård mot dom hårda, mjukare med de utsatta, utslagna och värnlösa.

Polisen har på senare år satsat på s k dialogpoliser. Det är personer som ska vara särskilt bra på att tala med medborgare i allmänhet och med bråkmakare i synnerhet. Det är inte många uttalade dialogpoliser i förhållande till antalet poliser som helhet. Vad är alla andra poliser förutom vad som framgår av deras tjänstebeskrivning. Är de monologpoliser?

Polisens förtroende är ännu gott men det naggas i kanten. Rasistiskt retorik, dokumenterad våldsamhet i och utanför tjänsten, ibland svaga internutredningar, långa handläggningstider och bemötande som till och från har mer att önska. Jag måste erkänna att när jag träffar en del människor möter jag ett obehagligt polishat. Detta är inte bara dessa personers problem utan också mitt.

Polisens arbete med värdegrunden blev klar tidigare i år efter vissa inre konvulsioner. Alla poliser skall sedan dess i sitt uppdrag vara engagerade, effektiva och tillgängliga. Känns rimligt så klart, men visst kan jag sakna begrepp som korrekta, respektfulla eller pålitliga. Inte minst när denna värdegrund läggs som en kontrast till hur det sannolikt verkar har gått till när en ung drogad man greps i Göteborg förra året.

Det krävs mer arbete med värdegrunden och fler dialogpoliser i svensk polis. Det kan i själva verket aldrig bli för mycket.

torsdag 8 oktober 2009

Ingen sinnesro för mördare

Alliansregeringen är pågång med ett färdigt förslag om att slopa preskripitionstiden för en rad allvarliga brott. Det är bra. Med modern teknik kan skyldiga dömas och oskyldiga frias också efter att t e x 25 år gått efter ett mord. Det finns ingen liberal moralteori som säger att skyldiga skall kunna komma undan efter viss tid. Dagens preskriptionsregler har främst legitimerats av processekonomiska skäl. Det har utan modernteknik varit svårt eller omöjligt att klara upp gamla brott när vanlig bevisning kallnat och blivit mindre tillförlitlig

Det huvudsakliga innehållet i Alliansen förslag innebär förhoppningsvis att preskriptioinstiden avskaffas gällande vuxna lagöverträdare vid mord, dråp, grovt folkrättsbrott, folkmord och terroristbrott som begås genom just mord eller dråp. Den svskaffas även försök till dessa brott gällande vuxna lagöverträdare. Vidare avskaffas preskriptionstiden för könsstympning som begås mot barn förlängs så att tiden börjar löpa först den dag barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Även försök till brott omfattas av de nya reglerna.

Ändringarna kan om lagrådet inte har några avgörande invändningar förhoppningsvis träda ikraft vid halvårsskiftet 2010. Ändringarna gällande avskaffande av preskription för vissa allvarliga brott samt förlängningen av preskriptionstiden för könsstympning av barn föreslås gälla också för brott som vid lagens ikraftträdande ännu inte har preskriberats.


Läs mer i dagens SVD

onsdag 7 oktober 2009

Lita på polisen?

Det är viktigt att polisen uppträder korrekt och gör rätt. Dessvärre är det så att också poliser gör fel i så väl tjänsten som privat. Det finns inga perfekta människor. Blir det för mycket av brister eller att uppenbara felaktigheter inte leder till någon åtgärd sjunker förtroenden hos medborgarna. Alla miljoner timmar av gott och positivt polisarbete kan skymmas av några få timmar av mer eller mindre allvarliga misstag.

Detta är allvarligt eftersom förtroendekapitalet är polisen viktigaste tillgång i sitt arbete för medborgarnas trygghet.

Jag debatterade imorse i P1 frågan om vem som skall utreda brottsmisstänkta poliser. Bakgrunden är ett tragiskt fall där en person avled efter eller i samband med ett polisingripande. Åklagare hade synpunkter på ingripande men lade ner åtalet. Fallet har dock tagits upp igen efter omfattande kritik vad gäller kvaliteten på utredningen från bl a familjen till den döde mannen. Inte bara tidsutdräkten väcker frågetecken i detta tragiska fall.

Flera utredningar har kommit fram till att dagens internutredningar generellt sett håller en hög klass och att en ny särskild utredningsmyndighet inte är att föredra vid en sammanvägning av fördelar och nackdelar.

Jag hoppas dock att regeringen snart fattar beslut om att polisens verksamhet med internutredningar samlas centralt vad gäller yttersta ansvar i stället för att de som idag ligger ute på polismyndigheterna. Vidare är det viktigt att handläggningen av en brottsmisstänkt polis omedelbart lämnas över till åklagare. Vidare finns åtgärder att vidta för att säkerställa att polismyndigheternas inledande åtgärder är korrekta .
Detta har Rikspolisstyrelsens självt föreslagit .

Det vore osannolikt om det inte också inom polisen fanns personer som gillade makt snarare än huvuduppgiften att tjäna medborgarna och gällande regelverk. När jag ibland är ute på besök möter jag ett obehagligt polishat till följd av att några få påståtts ha misskött sig eller visat upp en bedrövlig attityd. Därför är allt arbete för att jobba med attityder inom polisen så viktigt.

Majoriteten i Riksdagen tar frågorna på största allvar. Sedan en tid har också rutinerna och insynen inom varje polismyndighet skärpts upp väsentligt. Brottsmisstänkta poliser är idag en återkommande punkt vid styrelsemöten för länsmyndigheterna. En oberoende utredare granskar för närvarande hur bemötande- och attitydfrågor hanteras och vad som kan förbättras. Nästa år inleds en flerårig attitydundersökning bland polisstudenter inom ramen för ett nordiskt forskningsprojekt. Rikspolischefen har kallat samman all länspolismästare som lokalt ska ta fram åtgärdsplaner och ta upp frågorna med samtliga poliser.

måndag 5 oktober 2009

Nu får pappa betala klottersaneringen..

...eller/och mamma så klart.

Nu skärper vi i Alliansen synen på föräldrars ansvar för sina barn. Det flesta tror faktiskt redan att man är ansvarig för sina barns skador, men detta är bara moraliskt idag, inte alltid ett rättsligt ansvar. Det finns ingen annan som ytterst kan ansvara för mina egna barn. Det förslag om förstärkta ansvar skall ses i ljuset av det omfattande stöd som ges till föräldrar redan idag för att de just skall klara av sitt livs viktigaste uppgift.

Den totala brottsnivån i ett samhälle påverkas självklart av många faktorer. Breda och generella åtgärder är alltid viktigast, men föräldrarna är alltid centrala i det brottsförebyggande arbetet. Hur mycket vi än stärker skolan, socialtjänsten eller polisen så är det föräldrarna som är viktigast för sina barn. Föräldrarna är med andra ord de bästa brottsförebyggarna.

Jag saknar föräldrar ute på våra gator en fredags- eller lördagskväll. Ett skärpt skadeståndsansvar är ett sätt att tydliggöra att föräldrar faktiskt också rättsligt sett har huvudansvaret för att uppfostra sina barn och ungdomar. Men jag menar att det behövs fler insatser för att ytterligare betona föräldraansvaret. Det handlar till exempel om en skyldighet att närvara på rättegångar och i kontakter med sociala myndigheter.

Läs mer ekots rapporteringenom regeringens förslag och folkpartiets förslag.

torsdag 1 oktober 2009

Hårt straff för Örebrodomaren

Idag dömdes i en domare vid Länsrätten i Örebro för tjänstefel. Villkorlig dom och 36 000 kronor i böter av skattade pengar enligt Nerikes Allehanda. Straffet har sitt ursprung i att allt för många mål har blivit liggande allt för länge vid Länsrätten. Förlorare har varit parterna, inte sällan enskilda medborgare eller företag. Tänk er en mindre företagare som kanske måste leva med en icke avgjord skattetvist i kanske sju år. Oacceptabelt i en rättsstat.

Tanken har varit att den lag om förtursförklaring i domstol som vi antog i Riksdagen för några veckor sedan skall kunna vara ett sätt att se till att detta inte upprepas. Bättre med proaktiva verktyg för snabbare handläggning än enbart sanktioner och repression som lagmannen vid Länsrätten i Örebro nu utsätts för.

Dessutom måste jag och andra politiskt ansvariga fundera över vårt ansvar för komplexiteten i lagstiftningen, resurstilldelning och organisation av våra domstolar.

Det är inte alltid lätt att vara ämbetsman och ansvarig i svenska myndigheter.

Misärporr, Kändisdjungeln 2 eller Inlåst?

Idag har en ny tv-serie premiär i TV4. Programmet heter Inlåst och
här får vi "följa ett gäng unga killar som på olika sätt har brutit mot lagen – det handlar om allt från mindre stölder till grov misshandel. Med sina föräldrars medgivande och stöd flyttar de in på anstalten i Västervik för att få ett smakprov på hur det är att sitta inlåst och isolerad från sina närmaste."

Det skall bli spännande att se vad det blev av detta socialrealistiska tv-projekt. Jag hade en del samtal med produktionsbolagets researcher i våras. Hoppas verkligen att det blir bätte än Kändisdjungel, men det kan inte vara så svårt.

Det behöver inte vara skadligt för unga att bli inlåsta en tid om det faktiskt begått brott. Med rätt stöd, behandling och utbildning under tiden kan denna tid bli vändpunkt i deras kriminella liv. De kommer bort från gatan och andra destruktiva miljöer. När jag i mitt arbete på Örebro tingsrätt gick igenom personalia hos unga kriminella i domstol brukade det bli lätt att bli uppgiven. Sida upp och sida ner vittnar i regel om problem i hemmet, problem i skolan och problem med andra relationer. Att den unga länge varit "känd" i skolan, hos socialtjänsten och hos polisen har inte garanterat något ingripande. Då kan en "short sharp chock" var ett sätt att få det friska hos dessa ännu unga att ta över det destruktiva och våldsamma. Sådant framgångsirkt arbete sker i verkligheten dock rimligen inte med tv-kameror påslagna, stylade medverkande och poserande på lagbildsliknande bilder. I alla fall inte som avgörande framgångsfaktorer.

Politiskt är projektet väldigt kontroversiellt. Att kräva tidiga och tydliga insatser mot unga kriminella är inte självklart för alla. Tyvärr. Det samma gäller synen på att ens låsa in en ung våldsverkare en natt för att markera allvaret i en viss brottslighet.

Bra TV är svårt när det gäller svåra saker. Jag fick bita ihop rejält för att inte tappa fattningen när jag själv för en tid sedan medverkade i tv-programmet Debatt från Göteborg. Här fick vi sitta och lyssna på när vuxna, i all fall misstänkta kriminella, och in några fall sannolikt dömda, krävde en ungdomsgård. Eller när programledaren i programmet tackade att dessa misstänkta var med med i TV och för deras mod (!) därmed. Dessutom var mediaupplägget sådant att det var polisen som var "åtalad". Vi vet att "medabekräftelse" troligen inte bara är en marginell faktor för t ex våldsamheter som bränder och stenkastning i vissa förorter i Sverige.

Jag utgår ifrån att den på många sätt kloka Ann-Britt Grünewald inte medverkat i ett skräpprogram. Richard Zamani, en mentorerna, har jag träffa många gånger. Hans egen berättelse är sorglig. Rätt många från hans ungdom är döda eller sitter ännu inne. Richards verklighet har varit en av många drivkrafter för att utveckla Folkpartiet liberalernas rättspolitik. Jag ska i all fall försöka titta ikväll.

Läs fler kommentarer om programmet i DN, och i HD.