Knark, Aftonbladet och Alexander Bard

Idag har jag en replik inne i Aftonbladet (du kan också hitta den på min hemsida), där jag svarar på Alexander Bards artikel rörande Sveriges narkotikapolitik. Han vill avskaffa den restriktiva linjen - det vill inte jag.

Nedan är debattartikeln i sin helhet:

Farligt att romantisera narkotikabruk

Alexander Bard gör i en artikel den 4 juni en analys av människors narkotikaanvändning. Visst är det möjligt att folk knarkar för att de tycker att det är kul - till en början. Om det inte fanns några positiva upplevelser av droger vore det ju obegripligt att vissa faktiskt faller för det.

Men den svenska narkotikapolitiken bygger på att de negativa effekterna väger tyngre. Det är därför det är kriminellt att använda droger i Sverige. Lagstiftningen har ett brett stöd och internationell statistik visar att den är effektiv. Syftet är att skapa bästa möjliga förutsättningar att tidigt gripa in mot ett missbruk.

Vi ska vara glada över att andelen unga människor i Sverige som någon gång testar narkotika är en av EU:s absolut lägsta. Det visar rapporter från både Folkhälsoinstitutet och CAN. Att vi generellt har en låg andel missbrukare i Sverige beror, till stor del, på vår nolltolerans mot narkotika. Att frångå den linjen skulle få allvarliga följder.

Helt nya distributionskanaler växer nu fram, inte minst via Internet. Via några klick på datorn kan vem som helst få droger hemskickade. Priset på narkotika sjunker i takt med att den blir allt lättare att få tag på. Tullen rapporterar varje år om nya rekordbeslag av narkotiska preparat. Att i denna situation legalisera eget bruk av narkotika är milt sagt inte rätt väg.
I stället krävs nya tag för att tidigare stoppa droger som ännu inte narkotikaklassats. Missbruksvården måste också stärkas. Vi vill ha en vårdgaranti för missbrukare. Alltför ofta bollas människor mellan kommun och landsting utan att de får den hjälp de vädjar om.

Många drogliberaler bortser från att ett missbruk av narkotika i regel etableras under tonåren. Den bilden krockar nämligen med deras romantiserade bild av vuxna som dansar loss med ecstasy eller röker marijuana för att varva ner efter en stressig dag på jobbet.

För ett år sedan presenterade smittskyddsläkaren Sven Britton och psykologen Kristina Hillgren en stor baslinjestudie av drygt tusen sprutnarkomaner. Den överhängande majoriteten debuterade redan i nedre tonåren – de allra flesta på hasch. Första sprutan satte de i armen innan de hann fylla tjugo år. När vi talar om svensk narkotikapolitik handlar det alltså också om vilken uppväxt vi vill att våra unga ska ha chans att få.

Samhället måste ha verktyg att ingripa när en ung människa börjar använda droger. Att legalisera bruket av cannabis eller andra droger vore att skjuta sig själv i foten. Det behövs bättre förebyggande insatser och ökat stöd till missbrukare, men också en beslutsam kamp mot de grova brottslingar som profiterar på knarket.

Johan Pehrson (FP)
Gruppledare och rättspolitisk talesperson