onsdag 24 november 2010

Skärp straffen vid grova fall av sexköp

Utredningen om utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst överlämnades i somras till regeringen. Utvärderingen visade att förbudet mot köp av sexuell tjänst har haft avsedd effekt och utgör ett viktigt instrument för att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Utredningen konstaterade dock också att straffmaximumet borde höjs från fängelse i sex månader till fängelse i ett år. Eftersom ett behov finns av att kunna göra en mera nyanserad bedömning, vid allvarligare fall av sexköp, än vad som är möjligt inom ramen för den nuvarande straffskalan. Enligt utredningen står den nuvarande straffnivån för vissa fall av sexköp inte i proportion till brottets allvar. Det är ett mycket bra förslag, men frågan är om det räcker.

Domarna föll nyligen i ett fall med en 14-årig förståndshandikappad flicka som såldes till ett flertal män. Fallet är det andra på kort tid i Malmö där en minderårig förståndshandikappad flicka sålts till olika män. Kammaråklagare yrkade på långa fängelsestraff för flera av de inblandade männen, bland annat för människohandel och grov våldtäkt mot barn. Men flera av åtalspunkterna ogillades av Malmö tingsrätt, och fem av de tio män som åtalats friades helt. Den 18-åriga huvudmannen dömdes enbart till 1 års fängelse. Detta är fullständigt oacceptabelt.

Tragiska människor likt dessa som grovt utnyttjar, förnedrar och förstör livet för unga tjejer borde bli inlåsta ett bra tag. Vid de allra grövsta fallen vill vi i Folkpartiet därför införa straffet grovt sexköp. Det ska gälla för den som köper sex av en person som är offer för människohandel eller är särskilt utsatt på annat sätt. De som sysslar med människohandel ska få än strängare straff. Det finns grader i helvetet. Värst är det när ungas liv förstörs.

tisdag 23 november 2010

Höj lärarnas status

Kunskap är, och kommer alltid vara, grunden för egenmakt. För att leverera kunskap till våra barn är skolan central, och lärarna kanske allra mest centrala. Därför är det så viktitgt att vi satsar mer på lärarna och läraryrket. Införandet av en lärarlegitimation är ett steg i rätt riktning. Och det glädjer mig att vi har båda lärarfacken bakom oss i denna fråga.

Jag har nyligen skrivit en artikel i detta ämne. Den hittar du här.

fredag 19 november 2010

Polisens brottsförebyggande arbete

Effektiviteten i det svenska rättsväsendet är inte tillräcklig, och problemen är tydligast hos den myndighet som flest människor möter - polisen.

Enligt en ny rapport från Riksrevisionen (Polisens brottsförebyggande arbete – har ambitionerna uppnåtts?) planerar polisen varje år brottsförebyggande insatser för 5 miljarder kronor. Bara hälften av dessa insatser genomförs fullt ut. Det är även oklart hur framgångsrika insatserna är, det vill säga, om de förhindrar brott. Det är ytterst allvarligt att det inom polisen saknas kunskap om vilka åtgärder som är effektiva för att förebygga brott. Detta måste rättas till. Det krävs bland annat fler, och bättre, uppföljningar samt ett mer evidensbaserat förebyggande arbete. Men det krävs annat också.

Enligt Riksrevisionen är en av anledningarna till problemen en bristande styrning inom polisen, samt mellan polisen och regeringen. Även andra rapporter har pekat på att det finns brister i polisens ledning och styrning. Det är därför även ytterst viktigt att polisen organiserar sig på ett sådant sätt att både styrningen och effektiviteten blir bättre.

Dagens uppdelning i 21 polismyndigheter, med i praktiken exakt samma uppgifter, säger sig självt vara en ineffektiv modell. Det innebär omfattande administrativt dubbelarbete och revirtänkande. Därför behöver polisen samlas i en och samma myndighet. Frigjorda resurser ska användas till att stärka polisens lokala förankring och öka kvaliteten i kampen mot den grova brottsligheten. Regeringen tillsatte nyligen en utredning om just detta. Det är mycket bra.

Polisen behöver också en kraftfull nationell enhet som bekämpar grova brott över hela landet. Dagens Rikskriminalpolis måste förstärkas med en enhet där polis och åklagare tillsammans bekämpar den grova organiserade brottsligheten. Enheten ska ha mandat att prioritera och leda operationer över hela landet. I denna enhet bör centrala delar av Ekobrottsmyndigheten ingå, för det finns inte längre avancerad grov brottslighet som inte också är del av ekonomisk kriminalitet.

Polisen är bra på polisarbete, men det krävs experter också. Ska polisen lösa grova brott krävs inte bara poliskompetens utan även psykologer, matematiker, sociologer, jurister, ekonomer och andra experter. Den redan idag välutbildade svenska polisen bör också få sin utbildning formellt akademiserad så som den är för socionomer och sjuksköterskor. Det är vi i regeringen överens om. Då får vi en välbehövlig koppling mellan polisforskning och praktiskt polisarbete.

Avslutningsvis är det även dags att rensa polisens arbetsuppgifter, så att polisen tillåts fokusera på sina kärnuppgifter. En polis som bevakar vasaloppet löser inga brott. Det är dags att polisen får koncentrera sig på de uppgifter som den är till för.

Nyheten på SR och TV4.

torsdag 18 november 2010

Liten grupp utsätts för många brott

Enligt en ny NTU-undersökning (Utsatthet för brott år 2009) från BRÅ drabbades var fjärde person för någon typ av brott under förra året, vanligast var hot och trakasserier. Det är en svag minskning jämfört med förra mätningen som gjordes 2005. Utveckling går således i huvudsak åt rätt håll, men alldeles för långsamt och tyvärr gäller den inte för alla.

Idag utsätts fortfarande alltför många människor för brott, och redan utsatta människor är de som drabbas värst. Drygt en procent av befolkningen utsätts för över hälften av alla brott som begås mot enskild person. Den sociala utsattheten består således ända in i kriminalstatistiken. Det är framförallt för dessa människors skull som vi måste satsa mer på brottsförebyggande åtgärder och ett effektivare rättsväsende.

Statistik om brott och upplevd trygghet visar tydligt att få saker är så socialpolitiskt angelägna som att minska brottsligheten och öka tryggheten. Det stora brottsförebyggande arbetet görs genom en bra politik för jobb, skola, integration och ett starkt föräldraengagemang. Men rättsväsendet behövs för att se till att saker och ting blir rätt när det gått fel. Sverige ska vara ett tryggt land att leva i.

Nyheten i DN.

torsdag 11 november 2010

Datalagring och brottsbekämpning

Regeringen beslutade idag att inhämta Lagrådets yttrande över EU:s så kallade datalagringsdirektiv, vilket antogs i mars 2006, som innebär en skyldighet för medlemsstaterna att se till att trafik- och lokaliseringsuppgifter samt uppgifter om abonnemang eller användare lagras. Skyldigheten avser leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät.

Direktivet handlar om att de brottsbekämpande myndigheterna ska få tillgång till uppgifter om tele- och Internettrafik för att utreda, avslöja och lagföra allvarliga brott. Endast uppgifter om själva trafiken registreras – alltså inte innehållet. Vem kommunicerade med vem, när skedde det, var befann sig de som kommunicerade och vilken typ av kommunikation användes är frågorna som ska kunna besvaras. Uppgifterna får däremot inte, som sagt, avslöja innehållet i kommunikationen.

Vid genomförandet av direktivet har det varit viktigt för oss i Folkpartiet att skyddet för den personliga integriteten får stort utrymme. En av de viktigaste frågorna när det gäller integritetsskyddet är hur länge uppgifterna lagras. Direktivet ger medlemsstaterna en möjlighet att välja en lagringstid som är minst sex månader och högst två år. Folkpartiet har fått gehör inom Alliansen för att Sverige ska välja så kort lagringstid som direktivet medger, sex månader. Därefter ska uppgifterna förstöras.

Från Folkpartiets sida är vi försiktigt positivt till lagring av trafikuppgifter, så länge detta sker reglerat och polisens rätt att begära ut dem i varje enskilt fall prövas mot den enskildes anspråk på skyddad kommunikation. Registrering av tele- och Internettrafik är inget nytt utan förekommer redan i dag hos operatörerna, i faktureringssyfte.

Men eftersom teleoperatörerna övergått till ett system med mer och mer fasta månadspriser ökar behovet av lagring, annars kommer uppgifterna inte att finnas kvar. Att lagring och utlämning av uppgifter regleras är därför inte automatiskt ett hot mot integriteten. Det beror på vilka villkor som ställs.

Avslutningsvis får vi aldrig glömma tanken bakom att uppgifterna sparas. De kan leda till att grov brottslighet, såsom exempelvis komplicerade människohandelsbrott, klaras upp. Det tycker vi nog alla är bra.

Mer i SvD och Expressen.

Snatterierna kostar 4,9 miljarder

Global Retail Theft Barometer Study 2010 har i dag släppt sin årliga rapport. Den visar att svinnet i svenska butiker under 2009 uppgick till 5,9 miljarder kronor. Trots den svindlande höga siffran är det faktiskt en minskning jämfört med förra året. Att svinnet minskar är givetvis positivt, både för företagarna och konsumenterna.

Mindre positivt är det att svenska detaljhandlare fortfarande har mer svinn än handlare i övriga nordiska länder, och enligt rapporten anser var fjärde butik att snatteriförsöken har ökat. 2009 kostade snatterierna 4,9 miljarder kronor, vilket ungefär motsvarar 2 900 kronor för varje svensk familj. Notan för snattandet betalas främst av alla oss konsumenter i form av höjda priser. Det är givetvis långt ifrån acceptabelt.

Butiksstölderna och snatteribrotten har vidare ett starkt samband med den övriga brottsligheten i samhället. Stölder används ofta för att bära upp den grova narkotikabrottsligheten. Det finns få unga som utvecklat en grov brottslighet och som inte börjat denna tragiska karriär med stölder. Att stoppa denna brottslighet är mycket angeläget. Det förebyggande arbetet är viktigast, men även vissa förändringar i lagstiftningen behövs.

I Alliansen är vi överens om att plocka bort den förminskande brottbeteckningen snatteri och kalla stölderna för vad de faktiskt är – stöld. Med detta följer också en skärpt syn på upprepad brottslighet. Det skall vara lättare att gripa, anhålla och häkta personer i stöldligor. Tanken är också att det skall stå klart för unga att stjäla inte är något som bara händer. Den som börjar stjäla är inne på en farlig väg. Det leder till skada för andra och riskerar, som sagt, att vara en inkörsport till fortsatt brottslighet.

Vi har också kommit överens om att den som vid upprepade tillfällen begått brott i butiker ska kunna få tillträdesförbud. Åklagare ska ges möjligheten till att fatta detta beslut om det finns risk för att personen kommer att begå fortsatta brott mot butiksinnehavaren. Förbudet ska gälla under en begränsad tid och ska kunna överklagas till domstol. En liknande lagstiftning råder idag vid idrottsarrangemang, exempelvis för den som begår brott och stör ordningen vid fotbollsmatcher.

onsdag 10 november 2010

Misslyckad insats

Den senaste anti-terrorinsatsen i Göteborg verkar ha massor mer att önska. Fler människor, inte minst barn, har sannolikt fått vara med om rena skräckupplevelser. Riksenheten för polismål inleder nu en undersökning. Det verkar nödvändigt. Polisen bör dessutom själv gå igenom sina egna rutiner. Allt från underrättelser kring misstankarna om terrorbrott till själva ingripandena.

Val(s)trategi och eventuellt omval

Socialdemokraterna vet vad dom gör. De vill vinna val, och det till nästan vilket pris som helst. De flygblad man delade ut under valspurten i Örebro var bland det värsta jag sett. Sorgsen blev jag dessutom när jag mötte unga människor på skolor och i valstugor som berättade vad socialdemokraterna lurat i dom om Alliansen i allmänhet och Folkpartiet i synnerhet.

S-valplanen för Örebro län 2010 var ett kalkylerande dokument med nästintill kirurgiska beskrivningar om hur s-folket skulle locka sina väljare. T ex skulle väljare "födda utanför EU27 med barn" mötas av riktade insatser. Det var dessa människor som möttes av valskolor i t.ex. Vivalla i Örebro. Men vad vittnar deras valplan om för människosyn? Vad menar man med etiketteringen "utanför E27"? Människor utan vidare identitet än att de inte är en av oss? Eller?

Valet i Örebro är överklagat, bland annat till följd att vår demokratis infrastruktur inte fugerade. Det är inte primärt socialdemokraternas fel. Icke tillåtna kampanjmetoder, felaktiga budröstningar etc. skall stoppas oavsett vem som gör fel.

Jag skriver om grunderna för överklagandet i dagens Nerikes Allehanda. Fel eller inte så är det rimligt att det görs en rättslig prövning som vi alla får godta resultatet av.

Här är artikeln.

Sura sossar klagar

Till och från så sker det omval i Sverige. Av någon anledning så oroar sig socialdemokrater i Örebro kommun just nu för just detta mer än något annat. Björn Sundin (S) är en företrädare som i olika medier uttryckt sin oro för ett eventuellt omval. Sundin är inte sällan onödigt grov och oförsonlig i sina angrepp på Folkpartiet liberalerna. Det skadar mest honom själv.
Men däremot har jag alltid trott att vi varit överens om att demokratins infrastruktur måste fungera också i Sverige. Därför är det desto mer bekymmersamt för Sundin att han använder sin senaste ”S-krönika” åt att på ett nedlåtande sätt avfärda oron för att alla röster inte blev korrekt behandlade i senaste valet.

I år överklagades valresultatet i Örebro. Björn Sundins egen lokala ledare, Lena Baastad, har uttryckt att Socialdemokraterna hade gjort likadant om nuvarande situation varit den omvända, om S på oklara grunder förlorat ett mandat med minsta möjliga marginal. Dessutom företräder Sundin ett parti, som enligt sig självt, gjort ett katastrofval. En socialdemokrati där det åter öppet diskuteras om så gott som hela ledningen och/eller politiken måste bytas ut. Dessutom söker partiet samarbete med andra partier. Då bör man rimligen vara något mer ödmjuk.

Den här frågan gäller rättssäkerheten i det svenska valsystemet. Sundin känner rimligen till att det överklagande som lämnats in har mer grund än två bortschabblade röster i Halmstad, men låtsas inte om det. Det är svagt.

Efter att ha läst överklagandet och tillägget kan jag konstatera att det finns fyra rimliga argument:
För det första är den s.k. ”socialdemokratiska valskolan” i Vivalla något som i alla fall är snubblande nära ett kollektivt röstningsförfarande. Med en röstmottagning som fungerat som den skulle hade agitation i vallokalen inte varit tillåten, rimligen inte heller valtält med pågående propaganda i omedelbar anslutning till vallokalen. Dessa eventuella brister i kommunens hantering av enskilda vallokaler är värd att pröva. De underminerar ett av de viktigaste fundamenten för all demokrati: rätten för den enskilde att själv välja.

För det andra det faktum att 52 röster tillkommit mellan den kommunala sluträkningen och länsstyrelsens sluträkning. Här kan tilläggas att två valsedlar med skrivna tillägg hanterats olika av länsstyrelsen. En har underkänts, en annan har godkänts. Varför då? Är det korrekt eller inte? Inte vet jag, men det borde Valprövningsnämnden pröva.

För det tredje pekar överklagan på de många oklarheterna i budröstningen. Sex röster borde rimligen ha underkänts, eftersom de klart brutit mot reglerna för budröstning. Ytterligare ett tiotal borde med stor sannolikhet även de underkänts. Här har Valmyndigheten i sitt utlåtande tydligt pekat på att dessa oklarheter kan ha påverkat valutgången.

Slutligen är det de två bortglömda Halmstadsrösterna. Dessa försöker Sundin spela bort på grund av en persons uttalanden i medierna. Det är ju onekligen en udda syn på demokratin och vallagen. Återigen – det bästa för demokratin är att Valprövningsnämnden, som är inrättad för att garantera rättssäkra val, får ta ställning.

Jag lägger ingen värdering i överklagandet. Låt Valprövningsnämnden pröva detta och andra överklaganden. Att socialdemokrater då och då de facto också döms för valfusk borde innebära att Sundin sänkte tonläget istället för att höja det.

Johan Pehrson (FP)
Riksdagsledamot Örebro län

måndag 8 november 2010

Debatten om den svenska narkotikapolitiken

En ny FN-rapport och omröstningen i Kalifornien har satt igång debatten kring hur Sveriges, och övriga världens, narkotikapolitik bör utfomas. Det är bra. Alla politikområden måste vara beredda att efterhand testas, debatteras, ifrågasättas, moderniseras och utvärderas. Den svenska narkotikapolitiken ska alltid bygga på aktuell forskning och kunskap.

För tillfället anser jag, och många andra med mig, att forskningen visar på att de länder i Europa som har störst problem med missbruk är de länder som har en mer tillåtande attityd till droger. Sverige ligger överlag mycket bra till, men vi kan bli bättre. Vi måste satsa mer på det förebyggande arbetet och missbruksvården. Fortfarande dör alltför många tunga missbrukare i vårt land. Det är inte acceptabelt.

Jörgen Svidén skriver klokt om allt detta på SvD Brännpunkt.

torsdag 4 november 2010

Minst sämst i Sverige, eller?

Narkotikan skördar många mänskliga offer världen över, så också i Sverige. Där droger går in går ofta mänskliga värden ut. Integritet, trygghet och respekt är ”godheter” som ofta blir narkotikans första offer hos den som börjar bruka narkotika. Även kampen mot narkotika påverkar. Polisiära tvångsmedel träffar inte alltid rätt trots kontrollstationer såsom te x domstolsprövning.

Visst är vi spetsiga i vår artikel, men legaliseringslobbyn finns snart överallt. Inom FN finns det ju mängder av länder där drogsituationen gått helt över styr. Det är en förklaring till att en rapport som denna kan dyka upp. Med dessutom Kalifornien i minne är ju droglobbyn uppenbart på frammarsch.

Jag kan också leva med ett noga reglerat sprututbyte och har ett flertal gånger argumenterat för just detta. Men det som många i övrigt kallar "harm reduction" blir lätt "harm production". Det finns inte många länder som ur ett helhetsperspektiv har ett ”mindre dåligt läge” på drogfronten än just Sverige. I alla fall inte bland länder vi i övrigt kan tänka oss att jämföra oss med. Sanna Rayman får gärna ge exempel i så fall.

Kampen mot narkotika är svår. Förebyggande arbete, vård och repression måste blandas i lämpliga doser för att vi ska nå framgång. Vi är beredda att satsa än mer på vård och förebyggande från Folkpartiets sida, men inte acceptera missbruket. Det finns säkert annat vi också kan göra bättre.

Rayman konstaterar att frågan är i rörelse. Ja det kan man säga, men är det åt rätt håll? Rapportören vill avkriminalisera droger. De länder som gått den vägen har knappast mindre av mänskliga offer. Varför vilja slå in på hopplöshetens väg?

Här kan du läsa vad Sanna Rayman tycker.

Kungajakt

Vår statschef är i dagarna föremål för en spektakulär bok om hans privata liv. Jag försöker undvika att ha synpunkter på vår statschefs privatliv. Det samma gäller faktiskt alla andra offentliga och icke offentliga personer, ja alla faktiskt. Statschefen ska granskas och kunna kritiseras för hur han utöver sitt ämbete. För detta är mitt intresse stort, men inte för vad han gör på nätterna med sina vänner.

Människor ska sköta sina uppdrag efter bästa förmåga. Privat ska man också försöka sköta sig och vara en snäll människa. Det gäller statschefer och befolkningen i övrigt.

De gigantiska snaskigheter vi nu ser i vissa medier (här i DN och SvD) gällande statschefen kommer snart att kunna drabba fler. Tänk på det. Politiker, chefer i näringsliv och förvaltning samt offentliga personer i största allmänhet. Det finns ju inga perfekta människor.

Vi folkvalda, eller på annat sätt utvalda, kan tappa förtroendet från våra respektive uppdragsgivare. Och därmed snabbt bli bortvalda. Vår statschef däremot innehar sitt uppdrag så länge han själv vill. Det hindrar inte att hans uppdrag ska granskas, men lämna människor privatliv i fred. Annars är det snart ett nytt samhälle vi ser. Alla journalister måste fundera på, varje dag, över vad de gör och varför. Precis som alla vi andra. Att någon skriver en sådan här bok kan jag förstå. Det stavas pengar. Men varför skriva om själva boken? Samhällsnytta? Eller är det också pengar?

Jan Guillou skriver klokt om detta i gårdagens Aftonbladet.