Häkten



Häkten är inte särskilt roliga platser. Här befinner sig människor inlåsta fast de ännu inte är dömda för ett brott. Deras vardag ombesörjs av kriminalvårdare som gör sitt bästa för att göra tiden så dräglig det bara är möjligt. Det råder inte samma krav och förväntningar på aktivitet hos den misstänkte såsom det gör för den som avtjänar ett straff på en anstalt. Passivitet är tydligt även om det ofta finns enklare packningsjobb. Rasten ute är kort, en timme per dag, ofta på en rastgård som på bilden. Har man vissa restriktioner är det ensamrast på en ännu mindre rastgård som gäller.

På senare tid har det varit några uppmärksammade självmord bland häktade. Detta är allvarligt. Även om andelen över tid är få jämfört med vad det t ex är inom psykiatrin där människor också rimligen ofta mår dåligt. Utmaningen är stor. Människor som är misstänkta för vidriga brott mår ju inte bra - oavsett om den misstänkte är skyldig eller inte. Lägg där till att personen kanske har omfattande restriktioner och i praktiken är avskuren från omvärlden. Samtidigt skall den häktade regelbundet ”brytas ner” av hårda polisförhör för att kriminalvårdarna på häktet senare skall försöka ”lappa ihop” den misstänkte igen. Detta kan pågå i veckor.

Det finns anledning att fundera på om inte restriktioner används för ofta i Sverige. Det menar i alla fall flera kriminalvårdare jag träffat. Detta är en fråga jag ska ta upp med mina kollegor i Alliansregeringen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lagring av trafikdata och bötesbrott

Värna den som skapar - inte den som stjäl.

Eleverna har rätt till en likvärdig skola - det är dags att förstatliga skolan!