torsdag 27 september 2012

Kampen mot drogandet är evig


Har idag besökt Maria ungdom och talat om drogsituationen. De gör ett väldigt viktigt arbete när de städar upp och räddar livet på unga som mer eller mindre går ner sig i alkohol och narkotika. Deras berättelser om helt mentalt degenererade cannabisrökare visar på att kampen att mota narkotikan i grinden är så viktig.

Skriver om narkotikapolitiken i dagens nummer av NU:


Missbruk av droger är en central folkhälsofråga som har högsta prioritet. Det är människor, framför allt unga människor det handlar om som skadar sig för livet, lider och dör av drogerna samtidigt som omgivningen lider – inte minst den egna familjen. Få fenomen förstör livschanser med en sådan brutalitet såsom droger. Därför måste ett civiliserat samhälle använda olika tillvägagångssätt för att motverka missbruk i alla former och av narkotika i synnerhet.


Forskning och inte minst missbrukarnas egna berättelser ger en grym bild av verkligheten, en bild som inte ligger långt från fiktionens skildringar av de vidrigaste knarkarkvartarna. Misären i drogernas spår och dess sociala koppling går aldrig att bortse ifrån. Den lyckliga narkotikabrukaren är i stort sett lika vanlig som den lyckliga prostituerade. Detta har inte minst belysts i den senaste Missbruksutredningen.

20 procent har vuxit upp i hem med missbruk.

· 22 procent har vuxit upp i hem med både missbruk och psykiska problem.

· Var femte har läs- och skrivsvårigheter.

· Hälften saknar egen bostad.

· En av tre har inkomster från kriminalitet.

· Tre av tio hade utsatts för övergrepp före missbruks- debuten.

· Sju av tio har allvarlig ångest.

· Nio av tio vill förändra sin drogkonsumtion.

Med denna verklighet för ögonen är det nödvändigt att det politiska arbetet fokuserar på att få unga att avstå från att börja droga och att tidigt upptäcka de som ändå gör det. Här går det liberala frihetsbegreppet igenom en rejäl prövning när vi skall bestämma vilka metoder och med vilken kraft samhället skall agera mot ungas exprimenterande med droger. Föräldrar, skolans personal, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och polisen måste här kunna samverka och kommunerna skapa förutsättningar för ett långsiktigt sådant samarbete.

Vård och återhämtning för den som vill ta sig ur ett etablerat missbruk är centralt ur ett mänskligt, humanistiskt perspektiv. Och här görs stora insatser varje dag inte minst ute i kommuner, landsting och regioner. Många får läkemedelsassisterad behandling. En del hävdar att detta sker i för stor omfattning och andra motsatsen. Forskning på området visar dock att substitutionsbehandling efter noggrann prövning av att missbrukaren kan sköta den räddar liv och möjliggör återgång till ett normalt familjeliv och arbete. Genom att erbjuda sprututbytesprogram har man hittat missbrukare som socialtjänsten tidigare inte haft kännedom om och därmed kunna erbjuda behandling mot missbruket. Däremot bör tankarna om att skattepengar ska gå till just droger åt dem som ”inte vill” sluta droga sig, avvisas. Något som annars förs fram i debatten också i Sverige.Prevention och behandlande insatser måste paras med åtgärder på tillgångssidan. Därför är tullens, polisen och andra myndigheters insatser mot också droger viktigt. Cyniska narkotikahandlare som glatt sprider droger till utsatta ungdomar i utsatta situationer skall inte behandlas bättre än vilken människohandlare som helst. Respekt och mänskliga rättigheter offras för kriminell profit. Kampen mot dessa grova kriminella kommer aldrig att ta slut, men måste hela tiden utvecklas. Det finns inget krig mot narkotikan i Sverige. Det finns en dock en intensiv kamp för folkhälsan. Där är minskat drogande en central punkt. Få saker skulle öka människors livschanser mer än minskat bruk av droger. 

Folkpartiets mål om ett samhälle fritt från narkotika och dopning, med minskade medicinska och sociala skador orsakade av alkohol och med ett minskat tobaksbruk är ungefär de samma som vi beslutat om i Riksdagen. Det är visioner som måste mötas med praktisk politik formad av målmedvetna och uthålliga politiker. Målet kommer nämligen aldrig att nås vad gäller narkotika och dopning. Däremot ska drogerna och misären i dess kölvatten pressas tillbaka. De länder som har politiker med andra mål och sämre uthållighet är inga föredömen.

Johan Pehrson (FP)

Barbro Westerholm (FP)

Maria Lundquist-Brömster (FP)


Ismail Kamil (FP)


Roger Haddad (FP)

Jan Ertsborn (FP)

Emma Carlsson Löfdahl (FP)

Folkpartiets ledamöter i riksdagens justitite- och socialutskott



tisdag 25 september 2012

En unikt stark budget


Nyligen presenterade finansministern alliansregeringens sjunde budget och den är stark. Kort sagt, vi satsar när andra skär ner.. En artikel finns i NA där jag och mina Örebrokollegor beskriver budgetens betydelse, bland annat för Örebro län. Läs den här

torsdag 20 september 2012

Lycka till med samarbetet med Sjöstedt, Löfven


Socialdemokraterna och Stefan Löfven måste svara på frågan om de kommer att tillåta att Vänsterpartiet får inflytande över den ekonomiska politiken om de vinner valet 2014. Lägger in min artikel som publicerades i Expressen idag.


Jonas Sjöstedt har inte förändrat Vänsterpartiet. Försöken att vara ett ansvarstagande parti är inte trovärdiga. Frågan måste ställas om Social­demokraterna och Stefan Löfven ska luta sig mot ett vänsterparti vars ekonomiska politik inte håller ihop.

Han vill bland annat ge riks­banken ett sysselsättningsmål och inte bara fokusera på inflationen, hans parti vill avskaffa den oberoende riksbanken och ställa den under politikerkontroll.
Vidare menar man att partiets reformer är finansierade, men räknar fortfarande inte in kostnader för arbetstidsförkortning i sina budgetmotioner, trots att arbetstidsförkortningen finns med i valmanifest och genomförandet lyfts fram av kongressen senast i år.

Kostnaden för arbetstidsförkortning till 30 timmar med bibehållen lön kan beräknas motsvara en höjning av kommunalskatten med 20 pro­cent från i genomsnitt 32 till 52 procent.

Arbetstidförkortningen är en del i det ekonomiska haveriet. Där­utöver ligger de befintliga skatte­höjningarna i Vänsterpartiets budgetmotion som innefattar högre marginalskatt för alla som tjänar över 28 000 kr per månad, höjd bolagsskatt, återinförande av för­mögenhetsskatt, fastighetsskatt och arvs- och gåvoskatt samt kraftigt höjda skatter på transporter.

Den ekonomiska politiken är grundläggande för alla politiska partiers trovärdighet. Vid dagens budgetdebatt måste Socialdemokraterna ge besked. Är de redo att låta Vänsterpartiet få inflytande över den ekonomiska politiken efter valet 2014?

Johan Pehrson
Folkpartiets gruppledare i riksdagen

torsdag 13 september 2012

Högre a-kassa och moderna turordningsregler


Skriver idag i Örnsköldsviks allehanda med kollegan, tillika riksdagsledamoten Hans Backman (FP) om vår syn på a-kassan och turordningsreglerna.

Kombinationen av principen "sist in först ut" och låg a-kassa bidrar till onödiga låsningar på arbetsmarknaden idag. LAS, Lagen om anställningsskydd, innebär i dessa delar att arbetsgivare ibland inte vågar anställa. Låg a-kassa bidrar dessutom ytterligare till att arbetstagare inte vågar byta jobb och bli sist anställd.

Idag får en arbetslös maximalt strax under 15 000 i månaden i a-kassa. Detta är naturligtvis något som tas med i beräkningen för den som funderar på att byta jobb och bli den sist anställde. En spännande tjänst på ett helt nybildat bolag känns för många kanske just lite väl spännande. Särskilt om man har lån och försörjningsansvar för sina barn.

A-kassan får inte vara så omfattande att drivkraften att söka jobb minskar - och arbetslösheten därmed ökar. Det höjda taket bör därför bara gälla de första hundra dagarna. Det är en rimlig tid för att ställa om. Kombinerar man det dess-utom med ändringar i LAS så att kompetens spelar en större roll vid uppsägningar, så kompenseras en eventuellt minskad drivkraft att söka jobb av arbetsgivarnas ökade intresse av att anställa.

En högre a-kassa under en kortare övergångsperiod bidrar också till en mindre stress för den arbetssökande. För individen kan det vara skillnaden mellan att få drömjobbet eller att av ekonomiska orsaker tvingas ta ett jobb man är överkvalificerad för. För samhället kan det vara skillnaden mellan rätt person på rätt plats eller att en massa ingenjörer hamnar i serviceyrken som förvisso är viktiga, men där deras utbildning inte kommer till användning.

Många tjänster som tillsätts idag är vakanta under allt längre tid - vissa kvalifikationer växer helt enkelt inte på träd. Då är det inte förvånande att det också tar längre tid för de arbetssökande att hitta ett nytt jobb där de kan komma till sin rätt. Arbetslöshetsförsäkringen gör matchningen mer effektiv.

Det finns därför dynamiska effekter i vårt för-slag som skulle förbättra arbetsmarknadens funktioner - och på sikt öka så-väl sysselsättningen som produktiviteten. Det samhällsekonomin eventuellt skulle förlora i några dagars längre arbetslöshetstid vinner vi på ökad rörlighet bland arbetstagarna och ökad vilja att anställa bland företagen - något vi alla i slutänden vinner på. I den liberala ekonomiska doktrinen måste man fokusera på så väl efterfrågan som utbud av arbetskraft.

Johan Pehrson (FP) & Hans Backman (FP)

onsdag 12 september 2012

Artikel om säkrare domstolar


Skriver tillsammans med mina allianskollegor i justitieutskottet om att domstolarna ska bli säkrare. Artikeln går att läsa här.

torsdag 6 september 2012

Sverige står fortsatt starkt

Vi satsar när andra länder skär ner.. Läs min artikel härnedan, publicerades även i Nerikes Allehanda

I helgen satte vi ramarna för nästa års statsbudget. Efter det traditionella Harpsundsmötet återstår nu detaljförhandlingar om statens utgifter för 2013. Svensk ekonomi är ett ljus i ett i övrigt rätt dystert Europa. Det gäller nu att på ett ansvarsfullt sätt förvalta vår gemensamma styrkeposition.
Lågkonjunkturen biter sig fast i Europa som en direkt konsekvens av överskuldsättningen i vissa länder. Dessutom finns nu indikationer om att det ”hackar” även på andra håll i världen. Både från USA och Kina redovisas allt fler så kallade nedåtrisker för kommande års ekonomiska utveckling.
Sverige är dock motståndskraftigt. Till följd av att svenska företag, organisationer och att inte minst svenska folket varje dag gör stora insatser så klarar sig den svenska ekonomin relativt väl.

Kronan är urstark till följd av att Sverige toppar i de internationella rankinginstituten när det gäller kvalitet på statsobligationer. Pensionerna kommer att räknas upp rejält nästa år. Socialbidragen har åter börjat minska. Arbetslösheten minskar när vi jämför med värsta krisen för ett par år sedan. Allt detta står i en stark kontrast till andra länder i Europa. Där går utvecklingen åt exakt motsatt håll.
För oss liberaler är det centralt att vi använder vårt starka läge till att investera för framtiden. Därför fokuserar vi på infrastruktur, forskning och företagsamhet i regeringsförhandlingarna. Åratal av eftersatt underhåll av järnvägar och vägar behöver tas igen. Folkpartiet vill dessutom skapa utrymme för nya, större projekt, inte minst på järnvägssidan. Fler av dessa för oss viktiga satsningar har en avgörande betydelse för transporter av såväl människor som råvaror i Örebro län.

Forskningens roll i ett kunskapssamhälle kan inte överdrivas. Sverige tillhör de länder i världen som redan i dag satsar mest på forskning och utveckling i relation till bruttonationalprodukten (BNP). Vi behöver dock göra ännu mer för att stimulera spetsforskning och innovationsklimatet i vårt land.
Vi kan inte konkurrera med bredd mot de växande industrinationerna Indien och Kina, men väl med yttersta spets vad gäller innehåll och kvalitet. Dagens spetsforskning är alltid grunden för framtidens välfärd.

Företagsklimatet måste förbättras. Vi måste förstärka drivkrafterna för att fler företag ska etablera sig i Sverige. Här är frågan om bolagsskatten viktig. För småföretag anser Folkpartiet att vi bör överväga olika former av investeringsavdrag. Fler resurser som satsas på nyföretagande bör kunna få en något lättare beskattning.

Konkurrensen är stenhård i en global värld och inte minst vårt skattesystem måste kunna hävda sig.
Skola, vård och omsorg är grunden för välfärden. Vi ser att kommuner och landsting förväntas ha mångmiljardöverskott kommande år. Detta är en direkt följd av att fler jobbar i Sverige än i andra jämförbara länder.

Det är inte alla kommuner som har stark ekonomi kommande år. Inte minst i vårt eget län är prövningen stor för många mindre kommuner som till exempel Laxå. Dock har Sveriges kommuner som helhet kommande år, goda förutsättning att investera i till exempel skola och omsorg. Fler i jobb ger mer kommunala skattepengar – svårare än så är det inte.

Trots starka offentliga finanser står vårt land inför stora utmaningar. Vi har en stor invandring till vårt land. Det är i grunden bra, vi behöver folk som kommer hit och arbetar. Det stärker den svenska välfärden. Men i dag befinner sig alltför många människor med utländsk bakgrund i utanförskap.
Vi behöver jobba aktivt mot diskriminering, men också fortsätta att utveckla den svenska vuxenutbildningen, som de facto är en förebild för resten av Europa. Invandring kräver integration. Det har vårt land klarat i hundratals år och måste åter bli bättre på detta.

Ungas situation behöver fortsatt fokus. De lyckade satsningarna på bland annat sänkta skatter för rot/rut-jobb och restaurang-jobb behöver följas upp med ytterligare offensiva satsningar. Renoveringen av utbildningsväsendet är dock alltid den mest effektiva åtgärden på lång sikt för att minska arbetslösheten bland unga.

Utmaningarna är stora. Sverige ställs inte bara om till följd av omvärldstryck. Vi är det land i vår del av världen där urbaniseringen i dag sker snabbast. Det ställer nya krav på hur vi styr Sverige i framtiden.

För att hela Sverige ska ha en positiv framtid kommer vi att fokusera på framtidsfrågorna och det är satsning på infrastruktur, forskning och andra investeringar som inte minst rustar vårt eget län för framtiden. Sverige kan när andra inte kan.

Johan Pehrson Riksdagsledamot och gruppledare (FP) Örebro län