S fokuserar på höjda bidrag

Idag skriver jag i Nerikes Allehanda om hur vi kan se de tydliga skillnaderna mellan regering och opposition. Jobb står mot bidrag.

Nu har alla partier presenterat nästa års budgetförslag. Regeringens huvudförslag innebär fortsatt fokus på välfärdens kärna såsom skola, sjukvård och omsorg. Vi menar att ekonomin som helhet stärks av begränsade skattelättnader för löntagare och pensionärer. Dessutom har det varit viktigt för oss liberaler med flera direkta sociala satsningar för ekonomiskt utsatta personer t.ex. genom höjt bostadsbidrag för familjer med barn och fritidspeng till barn i hushåll med försörjningsstöd.

 

 

Socialdemokraterna fortsätter att fokusera på höjda bidrag till den som är sjuk eller arbetslös. Allt vill S betala med en kraftig försämring av företagsklimatet. S vill höja skatterna på att anställa unga människor, höja restaurangmomsen, ge osäkrare villkor i välfärdssektorn, försämra villkor för RUT- och ROT-företagen och höja marginalskatterna på arbete. Stefan Löfven pratar gärna om att stärka Sveriges konkurrenskraft, men S-budgetens utpytsande av mindre klumpsummor till exportstöd och branschprogram kan aldrig kompensera för den generella försämringen i villkor för företagande, utbildning och arbete. Detta riskerar att allvarligt utmana de positiva signaler som om att en vändning är sikte för svensk konjunktur.

 

 

S-budgeten bygger tyvärr också på dubbel bokföring. S har lovat att inte höja skatten för pensionärer och löntagare (annat än ytterliga nya marginalskatter), men spenderar ändå pengarna på annat. Det ger 12 miljarder i låtsatspengar som S-budgeten satsar vitt och brett. Samtidigt som S-ledningen aviserat att man i regeringsställning inte kommer ha detta utrymme kvar. Då lär dessutom Vänsterpartiet och Miljöpartiets dröm om ytterligare skattehöjningar driva ner ekonomin i källaren. Höjd koldioxidskatt som slår hårt mot glesbygden, en lastbilsskatt som slår hårt mot industrin, eller kanske MP:s förslag om kraftigt höjd energiskatt. Ett stryptag på ekonomin väntar således om S, V och MP skulle omsätta sin politik för svenska folket.

 

 

I Örebro kommer alla arbetsgivare som har unga anställda att drabbas hårt av Socialdemokraternas politik. Ett företag som t.ex. har åtta anställda under 25 år (varav fem under 23 år) får en skattehöjning med 400 000 kronor per år, alltså motsvarande drygt en anställds lön för ett år. Det är klart att det ger färre jobb. Det kan inte kompenseras med olika konstgjorda åtgärder. Svartarbetet kommer också att öka igen, när omfattningen på RUT-avdraget halveras. Reglerna i sjukförsäkringen ska också luckras upp, vilket gör att fler åter kommer fastna i passiviserande förtidspensionering.

 

 

Alliansregeringens politik har lett till fler i jobb och färre som lever på bidrag, också i Örebro. Sedan 2006 är det i vårt län motsvarande 8500 personer färre som på heltid lever på sociala ersättningar, dvs så många färre som är arbetslösa, deltar i arbetsmarknadsåtgärder, har socialbidrag eller någon form av sjukersättning.

 

 

I stället är det fler som jobbar. Sysselsättningsgraden i Sverige har ökat i princip i alla åldersgrupper sedan 2006 och särskilt bland äldre, trots den ekonomiska krisen. Folkpartiet står upp för en politik som ger generella bra villkor för företagen, både för inhemska serviceföretag och för avancerade exportföretag. Alla jobb behövs. Vi måste fortsätta att bryta utanförskapet och se till att fler kommer in på arbetsmarknaden. Då kan man inte chockhöja kostnaderna för att anställa och försämra villkoren för många företag.