S fokuserar på höjda bidrag
Idag skriver jag i Nerikes Allehanda om hur vi kan se de tydliga skillnaderna mellan regering och opposition. Jobb står mot bidrag.
Nu har alla partier presenterat nästa års budgetförslag.
Regeringens huvudförslag innebär fortsatt fokus på välfärdens kärna såsom
skola, sjukvård och omsorg. Vi menar att ekonomin som helhet stärks av
begränsade skattelättnader för löntagare och pensionärer. Dessutom har det
varit viktigt för oss liberaler med flera direkta sociala satsningar för
ekonomiskt utsatta personer t.ex. genom höjt bostadsbidrag för familjer med
barn och fritidspeng till barn i hushåll med försörjningsstöd.
Socialdemokraterna fortsätter att fokusera på höjda bidrag
till den som är sjuk eller arbetslös. Allt vill S betala med en kraftig
försämring av företagsklimatet. S vill höja skatterna på att anställa unga
människor, höja restaurangmomsen, ge osäkrare villkor i välfärdssektorn,
försämra villkor för RUT- och ROT-företagen och höja marginalskatterna på
arbete. Stefan Löfven pratar gärna om att stärka Sveriges konkurrenskraft, men
S-budgetens utpytsande av mindre klumpsummor till exportstöd och branschprogram
kan aldrig kompensera för den generella försämringen i villkor för företagande,
utbildning och arbete. Detta riskerar att allvarligt utmana de positiva
signaler som om att en vändning är sikte för svensk konjunktur.
S-budgeten bygger tyvärr också på dubbel bokföring. S har
lovat att inte höja skatten för pensionärer och löntagare (annat än ytterliga
nya marginalskatter), men spenderar ändå pengarna på annat. Det ger 12
miljarder i låtsatspengar som S-budgeten satsar vitt och brett. Samtidigt som S-ledningen
aviserat att man i regeringsställning inte kommer ha detta utrymme kvar. Då lär
dessutom Vänsterpartiet och Miljöpartiets dröm om ytterligare skattehöjningar
driva ner ekonomin i källaren. Höjd koldioxidskatt som slår hårt mot
glesbygden, en lastbilsskatt som slår hårt mot industrin, eller kanske MP:s
förslag om kraftigt höjd energiskatt. Ett stryptag på ekonomin väntar således
om S, V och MP skulle omsätta sin politik för svenska folket.
I Örebro kommer alla arbetsgivare som har unga anställda
att drabbas hårt av Socialdemokraternas politik. Ett företag som t.ex. har åtta
anställda under 25 år (varav fem under 23 år) får en skattehöjning med 400 000
kronor per år, alltså motsvarande drygt en anställds lön för ett år. Det är
klart att det ger färre jobb. Det kan inte kompenseras med olika konstgjorda
åtgärder. Svartarbetet kommer också att öka igen, när omfattningen på
RUT-avdraget halveras. Reglerna i sjukförsäkringen ska också luckras upp,
vilket gör att fler åter kommer fastna i passiviserande förtidspensionering.
Alliansregeringens politik har lett till fler i jobb och
färre som lever på bidrag, också i Örebro. Sedan 2006 är det i vårt län
motsvarande 8500 personer färre som på heltid lever på sociala ersättningar, dvs
så många färre som är arbetslösa, deltar i arbetsmarknadsåtgärder, har
socialbidrag eller någon form av sjukersättning.
I stället är det fler som jobbar. Sysselsättningsgraden i
Sverige har ökat i princip i alla åldersgrupper sedan 2006 och särskilt bland
äldre, trots den ekonomiska krisen. Folkpartiet står upp för en politik som ger
generella bra villkor för företagen, både för inhemska serviceföretag och för
avancerade exportföretag. Alla jobb behövs. Vi måste fortsätta att bryta
utanförskapet och se till att fler kommer in på arbetsmarknaden. Då kan man
inte chockhöja kostnaderna för att anställa och försämra villkoren för många
företag.
Kommentarer