tisdag 29 januari 2013

Polisen skyddsstoppad

Det är orimligt att polisen i Örebro län inte kan bedriva utredningar på vissa brottsplatser med hänvisning till risker i arbetsmiljön, Självklart skall polisen göra riksbedömningar och ha adekvata skyddsutrustning. Huvudskyddsombudet och länspolismästaren vid polisen i Örebro län måste därför snarast komma överens om hur vi går vidare. Annars riskerar medborgare onödiga rättsförluster och eventuella kriminella kommer undan med sina brott. Att Nerikes Brandkår enligt mediauppgifter använder sig av samma skyddsutrustning som polisfacket anser är för dålig ger en märklig bild av hur riskbedömningar tydligen varierar mellan viktiga myndigheter. I snart två månader har det fackliga skyddsombudet förbjudit polisen att göra tekniska undersökningar efter bränder.

Jag uttalade mig igår om detta i diverse medier.

måndag 21 januari 2013

Hur stort inflytande får V och MP?


Energipolitiken kommer bli en av huvudfrågorna i valet nästa år. Socialdemokraterna står för en linje, MP och V för en annan. En rimlig fråga att ställa är om vi ska ha kärnkraft i Sverige om de rödgröna får bestämma. Ska basindustrin få rimliga spelregler eller inte?


Läs min och Lars Perssons debattartikel i Sundsvalls tidning här nedan.

Vintern har kommit med besked. Den här tiden på året sätter som vanligt det svenska energisystemet i fokus. Kommer elpriset att gå upp? Räcker den svenska energiproduktionen till, eller måste vi importera el?

I år står det svenska energisystemet bättre rustat än på länge för att möta vintern. Vattenmagasinen är välfyllda och våra kärnkraftverk har genomgått nödvändiga uppgraderingar till högre effektivitet och säkerhet. Kärnkraften producerar nu mer el än för ett år sedan. Detta kan vi tacka regeringens energipolitik för.

Hade de rödgröna styrt Sverige så hade vi istället lidit av elbrist genom stängda kärnkraftverk. Vi hade varit tvungna att importera smutsig kolkraft och gas ut-ifrån för att klara våra egna energibehov. Basindustrins roll och behov av elektricitet är avgörande för Sveriges möjligheter att säkra jobben och tillväxten.

Här i Sundsvallsregionen skulle sysselsättningen vid flera industrier allvarligt hotas om vi inte har en god tillgång på el till rimliga priser. SCA och Kubal är två starka och viktiga företag som direkt skulle beröras av eventuella försämringar. Det är därför Folkpartiet vill att Sverige ska fortsätta satsa på kärnkraft. Om tio till femton år måste stora delar av den svenska kärnkraften stängas av åldersskäl. Om vi vill skapa förutsättningar för fler jobb och ökad tillväxt behöver vår elintensiva basindustri fortsätta att utvecklas och för det behövs hållbara spelregler och långsiktighet.

Allianspartiernas historiska energiöverenskommelse har lagt grunden för en sådan långsiktighet. Vi har rivit upp lagen om kärnkraftsavveckling, gjort det möjligt att ersätta gamla kärnkraftverk med nya och avskaffat "tankeförbudet" inom svensk forskning kring kärnkraftsteknik. Vi tillåter att tio nya reaktorer ersätter de gamla. Men vi måste gå längre än så och Folkpartiet anser att Sverige på lång sikt bör öppna möjligheter - inte bara för att ersätta befintlig kärnkraft utan också öka antalet kärnkraftsreaktorer.

Forskningen kring kärnkraft gör att vi kommer att få fram nya tekniker som innebär såväl säkrare som effektivare reaktorer. I denna utveckling måste Sverige få vara med och därför satsar regeringen 1,3 miljarder varje år fram till 2016 på energiforskning. Men för oss liberaler är energipolitik inte bara kärnkraft.

Vi har också vattenkraften. Det är ett energislag som betytt mycket för Sverige, och vi kan skatta oss lyckliga över att ha så god tillgång till användbara vattendrag. Vattenkraften kommer att vara värdefull för oss också framöver. Det tredje benet i energipolitiken handlar om förnybar energi.

Det är viktigt att vi inte låser den förnybara energin till ett visst produktionssätt eller bara till energislag som vindkraft. Vi behöver blicka framåt och se vilka energislag som kan bli aktuella i framtiden. Vi har solkraft, kanske vågkraft och saltkraft, och vem vet vad teknikens utveckling kommer att kunna ge oss i framtiden. Alliansregeringen har utformat en gemensam energipolitik som säkrat basindustrin och därmed tusentals jobb i Sverige. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill snabbavveckla kärnkraften med vetskapen om att tusentals jobb hotas.

Stefan Löfven och Socialdemokraterna behöver svara på frågan hur stort inflytande Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer få i energipolitiken vid en röd-grön valseger 2014.

Lars Persson (FP)
kommunalråd

Johan Pehrson (FP)
riksdagsledamot och gruppledare 

tisdag 15 januari 2013

måndag 14 januari 2013

Individens rättigheter i centrum


Min replik om arbetskadeförsäkringen i TTELA.


Jag är inte okritiskt positiv till en standardiserad sjukdomslista - så som Kent Bohlin från IF Metall Norra Älvsborg ger intryck av i en debattartikel i TTELA den 7 jan.
Inte heller anser jag att högre avgifter för företag och branscher som slarvar innebär en möjlighet för dem att slippa åtgärda arbetsmiljön.

När det gäller Arbetsskadekommissionens förslag på en lista över sjukdomar som berättigar till arbetsskadeförsäkring så finns det många problem.

För det första, risken att vi i än högre grad låser oss vid fördomsfulla tolkningar om sjukdomar och risker på arbetsplatser.

För det andra skulle listan behöva uppdateras hela tiden, vart efter det kommer nya branscher och tekniker. Ta bara en sådan sak som skador kopplade till användning av smarta telefoner - de fanns inte för bara några år sedan.

Samtidigt är jag inte kategoriskt emot en sjukdomslista. Den kan bidra till förutsägbarhet och rättsäkerhet för individen. Vad som är bäst är inget som varken jag, Folkpartiet eller den parlamentariska socialförsäkringsutredningen har kommit fram till.

Bohlin tror också att större avgifter för branscher med mycket skador skulle innebära att företagarna skulle ta en högre kostnad för att slippa åtgärda dålig arbetsmiljö. Hur tänker sig Bohlin att det skulle vara om alla betalade samma avgift? Då skulle företagen både slippa att betala och slippa att åtgärda arbetsmiljön. Vore det bättre?

Självfallet är målet att ingen ska skada sig på eller bli sjuk av sin arbetsplats. Men att låta arbetsgivare som slarvar betala lika lite som alla andra tror inte jag är rätt väg att gå. Tvärtom, ger högre avgifter starka incitament, för problemtyngda branscher och företag, att ta tag i problemen.

Samtidigt kan vi inte slå oss ned och tro att problemen löses med det. Fler åtgärder behövs. Facket har liksom staten en viktig roll att spela. Människor måste känna till sina rättigheter för att kunna ställa krav på arbetsmiljön, skyddsombuden måste vara kunniga och våga ta strid när det behövs.

Det är också viktigt att de anställda ska känna att det finns en trygghet i samhället så att de vågar ta sig vidare från jobb där man inte längre mår bra. Anställningstryggheten kan inte bara grunda sig på anställningstid och taket i a-kassan måste höjas. Också äldre, med många år på samma arbetsplats måste kunna våga byta jobb.

Bara om människor vet sina rättigheter och har mod att utkräva dem kan vi nå målet om nolltolerans mot arbetsskador.

JOHAN PEHRSON

Öppenhet har bidragit till Sveriges framgång


Är i en het debatt om invandring i mitt hemlän Örebro. Jag står fast vid att invandring gagnar Sverige. Däremot har Sverige - under en lång tid haft en integrationspolitik som i mångt och mycket saknat jobbfokus. Alliansregeringen arbetar oförtrutet med att lägga om hela den svenska integrationspolitiken. Mycket har gjort men mycket mer måste göras. Härnedan hittar ni mitt svar på Ulf Nilssons artikel i NA den 3/1.


Jag är stolt över Sverige. Ett land som i de flesta internationella mätningar kommer fram som det land som kanske är världens bästa att födas, leva och åldras i. Inte alltid, men för de allra flesta människor. I Sverige ger vi begreppet livschanser ett reellt innehåll.

En faktor bakom Sveriges framgång ligger i vår öppenhet mot omvärlden. En del av detta är en begränsad men hygglig öppenhet för migrationsströmmar. Människor som invandrat till vårt land är således med och bidrar till svensk tillväxt och välfärd. Invandring består av arbetskrafts-, anhörig- och flyktinginvandring. Jag vet inte om Ulf Nilsson är emot all inflyttning till Sverige, men det verkar som han är mest emot människor som flyr från till exempel krig.

En felaktig siffra blir sällan mer sann för att den upprepas. När Nilsson lutar sig mot professor Ekberg för sina påståenden om invandringens kostnader har han fortsatt fel.

Ekbergs studie, ESO-rapport (2009:3), visar att det som kostar inte är invandring i sig, utan dålig integration på arbetsmarknaden. När sysselsättningen är god är invandrare nettobetalare till den offentliga ekonomin. Ovanpå detta kommer den tillväxt som skapas hos privata företagare. Det är därför regeringen lägger om hela integrationspolitiken. Den första kontakten med en svensk myndighet ska inte vara socialkontoret utan Arbetsförmedlingen. Antalet sysselsatta invandrare har också ökat med nästan 25 000 det senaste året trots en just nu svår arbetsmarknad.

Som liberal försvarar jag en human flyktingpolitik. Att ta emot flyktingar, kostar så klart på kort sikt. Flyktingar från Ungern, Chile eller Iran har först kostat och sedan kunnat bidra till Sverige. Med en förbättrad integration kan vi göra vägen till jobb kortare.

Till sist en tillbakablick. När folkmordet begicks i det forna Jugoslavien för bara tjugo år sedan ropade vissa att vi skulle stänga gränserna. Den borgerliga regeringen stod dock upp för asylrätten, och enbart från Bosnien kom då över 60 000 flyktingar. Vi kan inte - och ska inte - hjälpa alla människor på flykt, men vi kan dock hjälpa några. Så tänkte jag då och så tänker jag i dag.

Under de två decennier som gått sedan dess har Sverige haft en bättre välståndsutveckling än årtiondena dessförinnan. Det går också att jämföra med andra länder i Europa som tagit ett mindre internationellt ansvar för mänskliga rättigheter. Jämfört med dessa har vi också stått oss bättre.

Verkligheten är mer komplex än vad Ulf Nilsson vill göra gällande.

Johan Pehrson
Riksdagsledamot (FP) Örebro län

måndag 7 januari 2013