torsdag 31 oktober 2013

S fokuserar på höjda bidrag

Idag skriver jag i Nerikes Allehanda om hur vi kan se de tydliga skillnaderna mellan regering och opposition. Jobb står mot bidrag.

Nu har alla partier presenterat nästa års budgetförslag. Regeringens huvudförslag innebär fortsatt fokus på välfärdens kärna såsom skola, sjukvård och omsorg. Vi menar att ekonomin som helhet stärks av begränsade skattelättnader för löntagare och pensionärer. Dessutom har det varit viktigt för oss liberaler med flera direkta sociala satsningar för ekonomiskt utsatta personer t.ex. genom höjt bostadsbidrag för familjer med barn och fritidspeng till barn i hushåll med försörjningsstöd.
 
 
Socialdemokraterna fortsätter att fokusera på höjda bidrag till den som är sjuk eller arbetslös. Allt vill S betala med en kraftig försämring av företagsklimatet. S vill höja skatterna på att anställa unga människor, höja restaurangmomsen, ge osäkrare villkor i välfärdssektorn, försämra villkor för RUT- och ROT-företagen och höja marginalskatterna på arbete. Stefan Löfven pratar gärna om att stärka Sveriges konkurrenskraft, men S-budgetens utpytsande av mindre klumpsummor till exportstöd och branschprogram kan aldrig kompensera för den generella försämringen i villkor för företagande, utbildning och arbete. Detta riskerar att allvarligt utmana de positiva signaler som om att en vändning är sikte för svensk konjunktur.
 
 
S-budgeten bygger tyvärr också på dubbel bokföring. S har lovat att inte höja skatten för pensionärer och löntagare (annat än ytterliga nya marginalskatter), men spenderar ändå pengarna på annat. Det ger 12 miljarder i låtsatspengar som S-budgeten satsar vitt och brett. Samtidigt som S-ledningen aviserat att man i regeringsställning inte kommer ha detta utrymme kvar. Då lär dessutom Vänsterpartiet och Miljöpartiets dröm om ytterligare skattehöjningar driva ner ekonomin i källaren. Höjd koldioxidskatt som slår hårt mot glesbygden, en lastbilsskatt som slår hårt mot industrin, eller kanske MP:s förslag om kraftigt höjd energiskatt. Ett stryptag på ekonomin väntar således om S, V och MP skulle omsätta sin politik för svenska folket.
 
 
I Örebro kommer alla arbetsgivare som har unga anställda att drabbas hårt av Socialdemokraternas politik. Ett företag som t.ex. har åtta anställda under 25 år (varav fem under 23 år) får en skattehöjning med 400 000 kronor per år, alltså motsvarande drygt en anställds lön för ett år. Det är klart att det ger färre jobb. Det kan inte kompenseras med olika konstgjorda åtgärder. Svartarbetet kommer också att öka igen, när omfattningen på RUT-avdraget halveras. Reglerna i sjukförsäkringen ska också luckras upp, vilket gör att fler åter kommer fastna i passiviserande förtidspensionering.
 
 
Alliansregeringens politik har lett till fler i jobb och färre som lever på bidrag, också i Örebro. Sedan 2006 är det i vårt län motsvarande 8500 personer färre som på heltid lever på sociala ersättningar, dvs så många färre som är arbetslösa, deltar i arbetsmarknadsåtgärder, har socialbidrag eller någon form av sjukersättning.
 
 
I stället är det fler som jobbar. Sysselsättningsgraden i Sverige har ökat i princip i alla åldersgrupper sedan 2006 och särskilt bland äldre, trots den ekonomiska krisen. Folkpartiet står upp för en politik som ger generella bra villkor för företagen, både för inhemska serviceföretag och för avancerade exportföretag. Alla jobb behövs. Vi måste fortsätta att bryta utanförskapet och se till att fler kommer in på arbetsmarknaden. Då kan man inte chockhöja kostnaderna för att anställa och försämra villkoren för många företag.

 

Fusket med EU-pengar måste bekämpas


Tillsammans med Birgitta Ohlsson skriver jag i Göteborgs Posten om hur det varje år försvinner 4,4 miljarder kronor från EU-budgeten genom bedrägerier. Som varma Europavänner måste vi värna att varje krona används rätt och effektivt. Därför ansluter sig Folkpartiet, tyvärr som enda riksdagsparti, till förslaget om en europeisk åklagarmyndighet.
   
Det finns en rad exempel på mer eller mindre märkliga projekt som EU medel gått till. Ett av de mest uppmärksammade exempel på slöseri är ett projekt inom ramen för det interkulturella dialogåret. Sju miljoner euro ska ha gått till ett projekt som bland annat består av en internetdagbok som en holländsk åsna ska ha "skrivit". Andra exempel, som formellt inte är felaktiga men som kan uppfattas som slösaktiga, är 100 000 euro från EU-budgeten till Malmö stads medborgarkontor i den virtuella världen Second life. Extra jordbruksstöd, avsett för "mindre gynnade områden", har till exempel betalats ut till golfbanor i Luxemburg med motiveringen att "de höga markpriserna gör dem extra dyra att anlägga". Bidrag utan mervärde, fusk och rena bedrägerier med EU:s resurser är ett omfattande problem i många medlemsländer i hela unionen. Förutom att stora summor kastas i sjön skadar bedrägerierna förtroendet för Europasamarbetet.

Ytterligare exempel finns på pengar som fördelats till större infrastrukturprojekt som sedan splittrats upp i helt andra investeringar i caféer och frisörsalonger. När utvärderingen kommit några år senare har det varit för sent att göra något åt bedrägerierna. Problemet är att ansvariga myndigheter inte alltid har ett intresse av ett göra något åt oegentligheterna eftersom pengarna då går tillbaka till EU-budgeten. Mellan 2006 och 2011 kunde sammantaget i samtliga EU-medlemsländer knappt hälften av fallen om misstänkt bedrägeri beivras. Variationen mellan länderna var stor; i Österrike var 100 procent av domarna fällande medan motsvarande procentsats för Danmark var 33, Rumänien 23,4 och Italien 37,8. I vissa fall saknades vilja, i andra fall tillräckliga bevis.

Gemensam åklagarmyndighet
För att på allvar komma åt denna typ av ekonomisk brottslighet behöver vi samarbeta tätare inom EU. Kommissionen lade nyligen ett förslag om en gemensam åklagarmyndighet för att skydda skattebetalarnas pengar mot bedrägeri. Den europeiska åklagarmyndighetens uppgift kommer att vara att utreda brott mot EU-budgeten och i förekommande fall väcka åtal, i nära samverkan med nationella åklagarmyndigheter. För Sveriges del kommer detta i praktiken innebära att en europeisk åklagare, placerad i Luxemburg, samordnar och leder arbetet, medan delegerade åklagare – minst en i varje medlemsland – arbetar integrerat på plats i nationella rättsystem.

Folkpartiet ser stora fördelar med att inrätta en gemensam åklagarmyndighet i enlighet med kommissionens förslag. Tyvärr är vi i dag i svensk politik ensamma om det och lämnade som enda parti förra veckan ett särskilt yttrande i riksdagen där vi ställer oss positiva till förslaget. Den europeiska åklagarmyndighetens decentraliserade karaktär och systemet för domstolskontroll innebär ett minimalt intrång i medlemsstaternas rättsordningar och kan bli ett effektivt verktyg för att bekämpa och beivra bedrägerier med EU-medel. Sverige har en god tradition av att bidra till straffrättsligt samarbete i EU-länderna, och därför är det också helt naturligt att Sverige fullt ut deltar i den nya åklagarmyndigheten.

Riskerar stå utanför
Förslaget innebär att den europeiska åklagarmyndigheten ska arbeta mot ekonomisk brottslighet. Det är ett viktigt första steg. Folkpartiet ser dock gärna att EU-åklagarmyndigheten framöver utvecklas till ett robust system för att bekämpa andra typer av gränsöverskridande kriminell verksamhet. Den europeiska sexhandeln, där tusentals framförallt kvinnor köps och säljs över hela Europa är kanske det mest omänskliga exemplet på kränkningar och kriminalitet som bäst bekämpas på europeisk nivå.

Trots den ekonomiska brottslighetens gränsöverskridande karaktär, och det faktum att vissa EU-länder inte tar krafttag mot fusk med EU-pengar, är motståndet mot EU-åklagarmyndigheten kompakt bland övriga partier i riksdagen. EU-skepticismen breder ut sig från höger till vänster och förra veckan tog samtliga partier utom Folkpartiet ställning mot detta viktiga samarbete. Risken är nu att andra medlemsländer går vidare och upprättar den gemensamma åklagarmyndigheten – utan att Sverige är med. Det vore synnerligen allvarligt och riskerar att hota Sveriges ställning inom EU.


 

onsdag 30 oktober 2013

Staten ska sköta kriminalvården

Till och från dyker frågan om privat kriminalvård upp. Inte sällan driven av säkerhetsindustrin som gärna ser nya affärsmöjligheter för sin kompetens. Nu sensast såg frågorna ut så här. Och svaren.

Hur ser ni på att delar av eller hela kriminalvården kan privatiseras, alltså läggas ut på privata aktörer?

– Det finns stort utrymme för privata utförare inom ramen för kriminalvården, allt från behandling, arbetsdrift, service, utbildning och att man har hand om driften inne på anstalter. Det ser vi gärna mer av. Men själva skalskyddet, alltså direktören ska vara anställd av kriminalvården, det är statens ansvar.

Vad är kriminalvårdens viktigaste uppgift, som du ser det?

– Den ena uppgiften är att hålla folk inlåsta eller på permission, och den andra uppgiften är att se till den som suttit i fängelse kommer ut bättre än de kom in. Fängelset ska vara en vändpunkt inte en ändpunkt.

Tittar ni på hur man arbetar med dessa frågor i andra länder?

– Vi tittar på många andra länder och har varit på flera besök. Jag har bland annat varit på privata fängelser i USA och Storbritannien, och jag har inte blivit överdrivet imponerad av det jag sett. Det är få ställen som har en så human kriminalvård som Sverige har.

Vad skulle det innebära för dem som avtjänar straff i fängelser om fler privata aktörer kom in?

– Jag tror att det är bra att det finns många som levererar tjänster till kriminalvården. Men yttersta ansvaret måste vara statligt, att spärra in en person är en del av våldsmonopolet och därför måste det styras från statligt håll. Polisen griper, åklagare utreder, domstolen dömer och kriminalvården ser till de som avtjänar straff. Men visst skulle privata aktörer också kunna hålla i nyckeln in och ut med likvärdiga resultat som idag, så det är mer en trovärdighetsfråga.
_______________________________

torsdag 24 oktober 2013

Nu skärper vi straffen för vapenbrott. Äntligen.


 
Skjutningarna – inte sällan dödliga - verkar nästan vara av epidemiologisk karaktär. Grova kriminella gör upp om sina territorier medans rättssamhället försöker ge ett motvärn.
 
Utmaningarna är sociala och rättsliga. Ett steg framåt tas nu när vi äntligen fått regeringen att gå med på en ytterligare skärpning av straffen för grova vapenbrott.  Det finns nära på ingen vill jag påstå som av misstag går omkring på våra gator med skarpladdade vapen.
 
Den senaste vapenutredningen har i betänkandet Skärpningar i vapenlagstiftningen (SOU 2013:7) föreslagit ett nytt synnerligen grovt vapenbrott med en straffskala på fängelse i lägst två och högst sex år. Utredningen har dock inte föreslagit någon förändring av minimistraffet för det vanliga grova brottet och berör inte heller i övrigt den frågan.
 
Rikspolisstyrelsen föreslår t ex i sitt remissyttrande att straffminimum för det grova vapenbrottet ska höjas från fängelse i sex månader till fängelse i ett år för att en skärpt syn på vapenbrott ska få genomslag.
 
Enligt de poliser jag träffar har beväpningen liksom det dödliga våldet ökat inom kriminella grupperingar de senaste åren. En skärpt syn på det grova vapenbrottet bör därför i första hand ta sikte på att komma åt beväpningen och skjutningarna i kriminella kretsar. För att en höjning av straffminimum ska ha effekt på det nu beskrivna problemet bör frågan analyseras med utgångspunkt i arbetet med att bekämpa den organiserade brottsligheten.
 
Vi föreslår därför att den pågående utredningen om skärpta straffrättsliga åtgärder mot organiserad brottslighet, som leds av professor Petter Asp, i tilläggsdirektiv ges i uppdrag att överväga och föreslå de åtgärder som krävs för att höja straffminimum för grovt vapenbrott till fängelse i ett år. Ett sådant uppdrag kan redovisas redan den 15 februari 2014 och bör kunna leda fram till en lagrådsremiss före midsommar 2014. Det nya uppdraget förutsätter att utredningstiden förlängs något. Slutredovisning kan dock fortfarande ske under mandatperioden.
 
Utredningens befintliga uppdrag omfattar bl.a. att överväga om kriminaliseringen av brott på försöks-, förberedelse och stämplingsstadiet bör utvidgas. I utredningsdirektiven anges särskilt bl.a. olaga tvång som är grovt och utpressning som är grov. Vi föreslår att utredningen uttryckligen ges i uppdrag att även överväga om grovt vapenbrott bör kriminaliseras på nämnda stadier.

Nyligen skrev jag om våldsutvecklingen i bl.a. Göteborg, tillsammans med Olle Schmidt och Helene Odenjung, i GöteborgsPosten. Läs gärna artiklen i sin helhet här.

Fler av mina artiklar går att hitta på min hemsida.
 
 

torsdag 17 oktober 2013

Tobaksindustrin

Hat är ett starkt ord.  Men tobaksindustrins arbete att få unga människor att röka är faktiskt något jag hatar. Samtidigt är jag av åsikten att så länge cigaretter är tillåtna så skall de som säljs i Sverige vara lagliga, skattade och säljas enligt ålderskontrollsreglerna.
 
Tobaksindustrin idag är drabbad av olaglig konkurrens. Tobak säljs oskattat, kopierat ibland och till unga av mindre nogaräknade handlare. Handlare som i sin tur kan vara i klorna på organiserad brottslighet.
 
Jag blev nyligen intervjuad av Kalla Fakta, inför ett program som vad jag har förstått handlar om tobaksindustrins lobbyister och deras kontakter med politiker.

Jag har i våras - vid ett seminarium tillsammans med bl a  Skatteverket - berättat för TV4 att jag för några år sedan haft ett kort möte (45 minuter. En kopp kaffe.) med en företrädare för ett tobaksbolag, där vi just pratade om cigarettsmuggling och den omfattande illegala tobakshanteringen i Sverige. En grovt kriminell verksamhet. Kan väl läggas till att jag träffar några hundra lobbyister/företag/organisationer per år. Fack, a-kassor, vindkraft, tjänsteföretag, kärnkraft eller bilindustrin. Bara för att nämna några.

Kalla Fakta tycktes mena att detta möte var ett i strid med WHO:s tobakskonvention, närmare bestämt artikel 5.3 som handlar om att s t a t e r ska skydda sin folkhälsopolitik från påverkan från tobaksindustrin.

WHO har också tagit fram riktlinjer om vad staterna bör göra för att omsätta artikeln i praktiken. De innebär bland annat att staterna ska verka för att beslutsfattare dels bara har kontakt med tobaksindustrin när det är nödvändigt, dels att de ska vara öppna med vilka kontakter de har.

Det är alltså detta som Kalla Fakta anser att jag inte följer. Jag är dock inte s t a t en n. Jag håller inte med den tolkningen och det gör ingen annan heller. FN-konventioner saknar direkt effekt i svensk lag.  Det finns ingen direkt effekt. Men även om jag hade varit det så menar jag att jag håller mig inom riktlinjerna. Mötet var viktigt för att få kunskap för mitt arbete i justitieutskottet om den grova organiserade brottslighet som är ansvarig för en betydande andel av cigarettsmugglingen. Och jag har inte hemlighållit mötet. Jag berättade ju om det själv - för TV4.

Jag har dessutom motionerat i riksdagen om flera förslag om hur marknadsföring av tobak ska begränsas mer än idag, om att kontrollen av att handeln respekterar åldersgränserna ska skärpas och om att Sverige liksom bland andra Finland och Nya Zeeland bör sätta upp ett mål för när Sverige ska vara tobaksfritt.
 
Men än så länge är tobak lagligt. Då menar jag att det är bättre att det säljs med hög tobaksskatt av seriösa handlare som respekterar åldersgränserna, än att det säljs till tolvåringar i mörka gathörn av samma kriminella som också ägnar sig åt narkotikahandel och människohandel. Hur det ska gå till kan jag tänka mig att prata om även med lobbyister från tobaksindustrin.

fredag 11 oktober 2013

EU:s baksida kräver ännu mer av rättsligt samarbete

Vi kan idag arbeta, studera och resa vart vi vill bland medlemsländerna i vår Europeiska Union (EU). Detta skapar fantastiska möjligheter och tas allt mer för givet - inte minst hos den yngre generationen. För oss äldre som levt med Berlinmur och sett den kommunistiska diktaturen, eller upplevet alla gränskontroller, så är perspektiven på EU som gränsrivare och demokratiprojekt i regel tydligare.

En baksida av gränslösheten inom EU gäller brottsligheten. Med öppna gränser så försöker grova brottslingar maximera verksamhet där det tjänar mest med lägst risk. Här vill vi liberaler se ett ökat EU-samarbete. Allt för att effektivare minska brottsligheten och att öka tryggheten.

Idag skriver jag och Olle Schmidt om detta.

torsdag 10 oktober 2013

Det ska löna sig att samarbeta med polisen



Den grova organiserade brottsligheten är som en hydra i vårt samhälle. Den består av väl utbyggda strukturer och nätverk som arbetar brett och effektivt. Vi hör om tidningar som hotas, barn som rekryteras till kriminella gäng och vittnen som skräms till tystnad. I skuggan av detta får människor sina liv slagna i spillror.

Att människor skräms till tystnad är naturligtvis förödande för rättsamhället. Alltför få säger sanningen i domstol om de ens vågar sig dit för att vittna. Ett sätt att få folk att tala sanning i domstol är genom så kallade kronvittnen. Kronvittnen är personer som själva är skyldiga till brott men som anger medbrottslingar och därmed får en strafflindring.  I en situation där det blir allt svårare att få folk att vittna om dem som sitter högre upp i brottshierarkin är kronvittnen ett viktigt instrument för att komma åt ledare inom den organiserade brottsligheten.

Systemet används bland annat i USA, men också i våra grannländer Danmark och Norge. Folkpartiet liberalerna har länge drivit frågan om ett svenskt kronvittnessystem. Det är därför glädjande att nu när moderaterna svänger i denna fråga så finns det en majoritet i riksdagen för att införa systemet i svenska domstolar. Justitieminister Beatrice Ask (M) bör tillsätta en utredning för att få till stånd en översyn av vilka processregler som måste ändras för att bana väg för ett kronvittnessystem.

Kronvittnen har länge setts med skepsis av svenska politiker, som ansett att systemet rimmar illa med Sveriges rättstraditioner. Det har sagts att detta är ett system som skapar allvarliga risker.

Jag tycker att det ska löna sig att samarbeta med polisen och det ska löna sig att tala sanning.  Därför tycker jag också att det är rimligt att straffrabatt ges till nyckelvittnen som lämnar värdefulla vittnesmål och handfast teknisk bevisning till polisen: var flyktbilen finns, var vapnen gömts, var narkotikan förvaras eller var brottsbytet förts.

Läs gärna mer på Sydsvenskan.


torsdag 3 oktober 2013

Nya substanser i nätdroger upptäcks varje vecka



Tillgängligheten av narkotika ökar, fler unga människor misstänks för narkotikabrott, alltfler unga beställer olika "nätdroger" och fler unga människor testar någon gång narkotika.

De som beställer via nätet finns i alla åldrar, men de allra flesta är unga. Nätdrogerna leder till missbruk, personskador och ibland slutar det så illa att unga personer dör. På olika Flashbacks forum finns också många diskussioner om hur man kan laborera med olika sorters tabletter och läkemedel som ännu inte blivit narkotikaklassade.

Igår rapporterade Sveriges Radio att droganalysenheten vid Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) räknar med att få in omkring 30 000 ärenden – i år! Detta innebär en fördubbling av antalet ärenden på tio år.

Polisen skickar ofta in sådant som man kan misstänka är narkotika, dopningspreparat eller annat farligt ämne. Under de senaste tre åren har man börjat upptäcka många nya substanser. I år räknar man med att hitta en ny substans varje vecka i nätdroger. Efterfrågan på drogerna är stor, drogerna är lätta att få tag på och langarna är svåra att få fast.

Förra året narkotikaklassades ungefär ett 30-tal nya substanser. Men tillverkarna av droger är smarta och snabba. När en substans blivit narkotikaklassad och förbjuden så tas nya substanser fram, snarlika någon substans som redan blivit narkotikaklassad och försvunnit från marknaden. De ligger alltid ett steg före.

Enhetschefen för droganalys på SKL säger att de hela tiden måste försöka jobba effektivare och smartare för att kunna leverera de här ärendena på så kort tid som möjligt.

Jag tycker att det måste bli enklare att få bort farliga substanser från marknaden, genom att tillåta att preparat som kemiskt liknar varandra klassas som narkotika eller hälsofarliga i grupp. Redan idag har flera EU-länder, som ett led i kampen mot nätdrogerna, börjat klassa hela kemiska grupper, med samma uppbyggnad och effekt, som narkotika eller hälsofarliga produkter.

Idag utreds varje ämne var för sig av Statens folkhälsoinstitut och Läkemedelsverket, innan regeringen fattar själva beslutet. Det systemet har uppenbara brister. När ett visst preparat har förbjudits ändrar tillverkaren snabbt någon kemisk molekyl så att en liknande drog åter kan säljas lagligt via Internet – tills myndigheterna hinner utreda och stoppa även den.

Detta är en katt-på-råtta-lek, med cyniska grova kriminella, som har som idé att unga människor ska förstöra sina liv. Detta måste vi göra allt vi kan för att stoppa!