Tystna inte om Iraks båda folkmord!
Det pågår två folkmord i norra Irak just nu. Ett på assyrier/syrianer/kaldéer och ett på yazidier. Det är viktigt att prata om båda dessa folkmord, då behovet av stöd är som störst när ett folk håller på att förintas. Islamistiska staten (IS) håller i skrivande stund på att föra Mellanöstern tusen år bakåt i tiden.
”Konvertera, betala eller dö!” skanderade IS innan Iraks miljonstad Mosul tömdes på sin kristna befolkning under juli månad. Det är inte bara Mellanöstern som hotas, utan också västvärlden. Vi närmar oss ett nytt elfte september och i en videohälsning från IS till USA halshuggs en amerikansk journalist. Äktheten i videon har ännu inte bekräftats men dessa halshuggningar är vardagsmat för IS-soldaterna, vars skräckpropaganda har blivit det främsta vapnet i grundandet av ett kalifat. Ett sunnitiskt fundamentalistiskt imperium där brutala sharialagar råder och där kristna män korsfästs, barn knivhuggs och kvinnor våldtas i islams namn.
En etnisk rensning på Iraks ursprungsbefolkning har pågått i det tysta i snart tio år, uppåt en miljon assyrier/syrianer/kaldéer har flytt varav tiotusentals har kommit till Sverige, men det är först nu som allmänheten har börjat förstå vidden av det systematiska våldet. Numera är det uppenbart även för Europa att det pågår ett folkmord i Irak och lite längre västerut hotas den syriska staden Hasake att gå samma öde till mötes. Vi bevittnar ett nytt Seyfo, folkmordet 1915, men Europa och Sverige har hittills inte visat prov på handlingskraft. Det är bråttom nu. Vi hoppas att det inte är för sent.
En annan folkgrupp som just nu håller på att utplånas i staden Sinjar i västra Irak är yazidierna, också en ickemuslimsk folkgrupp som ofta och felaktigt, kallas ”djävulsdyrkare”. Vi är djupt oroade för de tiotusentals yazidier som har fördrivits upp i bergen, omringade av IS-terrorister som vill våldta och döda. Det finns många hjärtskärande berättelser, bilder och grymma filmer som läggs upp på sociala medier, oftast dokumenterade av IS för att sprida skräckpropaganda. Den psykologiska krigföringen är effektiv mot folkgrupper som inte har egna försvarsstyrkor, människor som endast kan svara med att fly, gång på gång.
Sociala medier har samtidigt varit ett effektivt verktyg för att upplysa medier och makthavare om de etniska resningarna som har pågått allt sedan IS gjorde entré för ett par månader sedan. ”A demand for action” är ett globalt initiativ för att stödja skyddet av assyrier/syrianer/kaldéer och andra minoriteter. Nätverket och dess initiativtagare, svensk-syriske journalisten Nuri Kino, har också blivit en stark röst för yazidierna. Det är svårt att kortfattat beskriva mänskligt lidande, men i en Facebook-statusuppdatering sammanfattar han det i två meningar: ”’She was gone. Then we saw photos on internet, she was 8, the dress I bought her; she was killed in it.’ I’m on the phone with a Yazidi grandfather now.” (Översättning, red: ”’Hon var borta. Då såg vi bilder på internet, hon var åtta år, hade på sig klänningen som jag köpt åt henne; hon var dödad i den.’ Jag talar på telefon nu med en yazidisk farfar.”)
Det är uppenbart att världssamfundet gör alldeles för lite, trots FN:s humanitära insatser och USA:s flygbombningar mot IS. Carl Bildts besök i Erbil är uppskattat och en viktig markering att Sverige och EU rör sig i rätt riktning. Det viktigaste budskapet är att hjälpa människorna på flykt att ”återvända i säkerhet till sina hembygder”.
Vi hoppas framförallt att det inte är försent och att Sverige och utrikesministern intensifierar sitt arbete för att förhindra utrotning av assyrier, yazidier och andra skyddslösa minoriteter i Irak och Syrien. Men vi kräver att media och makthavare diskuterar båda folkmorden när norra Irak kommer på tal. Vi vill inte jämföra tragedier, men vi vill att alla som utsätts för folkmord ska uppmärksammas, det är det minsta vi kan göra.
Folkpartiet har sedan lång tid hörsammat assyriernas och andra minoriteters rop på frihet genom beslut på vårt landsmöte 2011 om att verka för upprättandet av ett lokalt självstyre för assyrier/syrianer/kaldéer på Nineveslätten i nordvästra Irak. Vi hoppas att fler partier och länder ansluter sig till den här linjen.
Detta skriver jag tillsammans med riksdagskandidaten Ninos Maraha i Hemmets vän.
”Konvertera, betala eller dö!” skanderade IS innan Iraks miljonstad Mosul tömdes på sin kristna befolkning under juli månad. Det är inte bara Mellanöstern som hotas, utan också västvärlden. Vi närmar oss ett nytt elfte september och i en videohälsning från IS till USA halshuggs en amerikansk journalist. Äktheten i videon har ännu inte bekräftats men dessa halshuggningar är vardagsmat för IS-soldaterna, vars skräckpropaganda har blivit det främsta vapnet i grundandet av ett kalifat. Ett sunnitiskt fundamentalistiskt imperium där brutala sharialagar råder och där kristna män korsfästs, barn knivhuggs och kvinnor våldtas i islams namn.
En etnisk rensning på Iraks ursprungsbefolkning har pågått i det tysta i snart tio år, uppåt en miljon assyrier/syrianer/kaldéer har flytt varav tiotusentals har kommit till Sverige, men det är först nu som allmänheten har börjat förstå vidden av det systematiska våldet. Numera är det uppenbart även för Europa att det pågår ett folkmord i Irak och lite längre västerut hotas den syriska staden Hasake att gå samma öde till mötes. Vi bevittnar ett nytt Seyfo, folkmordet 1915, men Europa och Sverige har hittills inte visat prov på handlingskraft. Det är bråttom nu. Vi hoppas att det inte är för sent.
En annan folkgrupp som just nu håller på att utplånas i staden Sinjar i västra Irak är yazidierna, också en ickemuslimsk folkgrupp som ofta och felaktigt, kallas ”djävulsdyrkare”. Vi är djupt oroade för de tiotusentals yazidier som har fördrivits upp i bergen, omringade av IS-terrorister som vill våldta och döda. Det finns många hjärtskärande berättelser, bilder och grymma filmer som läggs upp på sociala medier, oftast dokumenterade av IS för att sprida skräckpropaganda. Den psykologiska krigföringen är effektiv mot folkgrupper som inte har egna försvarsstyrkor, människor som endast kan svara med att fly, gång på gång.
Sociala medier har samtidigt varit ett effektivt verktyg för att upplysa medier och makthavare om de etniska resningarna som har pågått allt sedan IS gjorde entré för ett par månader sedan. ”A demand for action” är ett globalt initiativ för att stödja skyddet av assyrier/syrianer/kaldéer och andra minoriteter. Nätverket och dess initiativtagare, svensk-syriske journalisten Nuri Kino, har också blivit en stark röst för yazidierna. Det är svårt att kortfattat beskriva mänskligt lidande, men i en Facebook-statusuppdatering sammanfattar han det i två meningar: ”’She was gone. Then we saw photos on internet, she was 8, the dress I bought her; she was killed in it.’ I’m on the phone with a Yazidi grandfather now.” (Översättning, red: ”’Hon var borta. Då såg vi bilder på internet, hon var åtta år, hade på sig klänningen som jag köpt åt henne; hon var dödad i den.’ Jag talar på telefon nu med en yazidisk farfar.”)
Det är uppenbart att världssamfundet gör alldeles för lite, trots FN:s humanitära insatser och USA:s flygbombningar mot IS. Carl Bildts besök i Erbil är uppskattat och en viktig markering att Sverige och EU rör sig i rätt riktning. Det viktigaste budskapet är att hjälpa människorna på flykt att ”återvända i säkerhet till sina hembygder”.
Vi hoppas framförallt att det inte är försent och att Sverige och utrikesministern intensifierar sitt arbete för att förhindra utrotning av assyrier, yazidier och andra skyddslösa minoriteter i Irak och Syrien. Men vi kräver att media och makthavare diskuterar båda folkmorden när norra Irak kommer på tal. Vi vill inte jämföra tragedier, men vi vill att alla som utsätts för folkmord ska uppmärksammas, det är det minsta vi kan göra.
Folkpartiet har sedan lång tid hörsammat assyriernas och andra minoriteters rop på frihet genom beslut på vårt landsmöte 2011 om att verka för upprättandet av ett lokalt självstyre för assyrier/syrianer/kaldéer på Nineveslätten i nordvästra Irak. Vi hoppas att fler partier och länder ansluter sig till den här linjen.
Detta skriver jag tillsammans med riksdagskandidaten Ninos Maraha i Hemmets vän.
Kommentarer