tisdag 25 februari 2014

Besök på Rikskriminalpolisen

Idag besökte jag Rikskriminalpolisen tillsammans med mina liberala kollegor Ann-Katrin Åslund och Gulan Avci, som syns på bilden tillsammans med företrädare från Rikskrims underrättelseavdelning.

På mötet diskuterade vi bland annat grova brott, gängbrottslighet och avhopparverksamhet. Ett bra möte!

 


Den grova brottsligheten är ett enormt samhällsproblem. Ur ett socialpolitiskt perspektiv finns det få saker som kan vara viktigare än att pressa tillbaka dess cyniska profitörer. Brottsligheten kan slå blint, men alla fakta talar för att redan utsatta människor drabbas mest och hårdast.

Rikskriminalpolisens avdelning för underrättelseverksamhet är central i arbetet att leda verksamheten. Utmaningarna är stora. Få EU-länder vill ge Sverige fullständig underrättelseinfo om internationella ligor eftersom vi inte kan garantera säkerhet eller integriteten. Villkoren för provokation måste ses över. Värnande av källor i utredningen likaså. Värt att kolla på erfarenheter från länder som Tyskland, Australien, Kanade eller Danmark. Även Norge har dragit skarpare vapen mot den organiserade grova brottsligheten. Straffen är för låga och villkoren för penningtvätt är orimliga.

Nästa mandatperiod måste mer fokus ligga på att flytta fram de brottsbekämpande myndigheternas förutsättningar i arbetet. Samtidigt som vi intensifierar det förebyggande arbetet och avhopparverksamhet.

 

måndag 24 februari 2014

Mer görs i arbetet för att skydda våldsutsatta kvinnor

Hot och våld förstör livet för många människor. Inte minst lever många kvinnor i Sverige i situationer som är fruktansvärda. Ofta handlar det om åratal av misshandel och psykiskt våld där hot är ständigt närvarande. Här krävs mer av skydd och villkor som utgår från den hotade. Vi arbetar nu i Justitieutskottetmed att stärka detta arbete genom att underlätta för poliseskort av våldsutsatta kvinnor. I Örebro görs insatser för att med hjälp av hundar kunna ge skydd till hotade kvinnor. 
 
Våld och hot förstör livet för människor. Att fortsätta stärka skyddet för de utsatta är en av politikens viktigaste uppgifter. Det är en grundbult i det socialliberala arbetet för det öppna samhället.  Det är också mitt vallöfte. Mycket är gjort, men mer är att göra.
 

torsdag 20 februari 2014

Att bygga fler studentbostäder är ett riksintresse

I dagens NA skriver jag tillsammans med mina liberala kollegor Nina Lundström (riksdagsledamot och ordförande i Folkpartiets bostadspolitiska arbetsgrupp) och Karolina Wallström (gruppledare Folkpartiet Örebro) om hur studenter riskerar att tvingas tacka nej till utbildningsplatser de har blivit antagna till på grund av brist på bostäder.

Detta håller naturligtvis inte i längden. Om Sverige fortsatt ska vara en kunskapsintensiv nation som kan stå sig i den globala konkurrensen får inte studenter hindras att vidareutbilda sig på grund av bostadsbrist.

Bara i Örebro rapporteras ett underskott på runt 500 studentbostäder. Det är givetvis glädjande att Örebro universitet är ett attraktivt lärosäte, men det kräver även att de som vill studera här har någonstans att bo. Att studenterna Malin Linell och Mariam Ali övernattade i Hyresgästföreningens offentliga lägenhet på campus Örebro är ett tecken på mer måste göras för att bostadsmarknaden ska fungera.

Boverket pekade i rapporten Student söker bostad att flera stora lärosäten belägna i storstadsområden och tillväxtregioner har haft brist på bostäder under större delen av 2000-talet. Enligt en rapport från Länsstyrelsen i Örebro Län uppger dock Örebro kommun först 2011 en brist på studentbostäder. Detta gällde även för 2012. För 2013 uppger Örebro kommun att det råder balans på bostadsmarknaden totalt sett.

Att bristen uppkom först 2011 kan ha sin förklaring i att en ny läkarutbildning startade hösten 2011, med ett tillskott på runt 120 nya studenter per år. Samtidigt går det att läsa i rapporten Boendeplanering i Örebro kommun till 2020 att enbart 376 studentboenden är planerade fram till 2020, vilket i sin tur kan ha sin förklaring i att den så kallade ungdomspuckeln förra året nådde sin topp och nu börjar plana ut.

Att planera för och bygga studentbostäder kräver god framförhållning och ett nära samarbete mellan lärosäte och kommun. Vill man locka till sig fler studenter är det av yttersta vikt att det finns bostäder. Ytterst är bostadsförsörjningen ett kommunalt ansvar, men regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att stödja kommunerna och för att underlätta för studenter att få en bostad.

Ekonomiskt stöd har avsatts till kommunerna för att inventera mark som kan lämpa sig för byggande av studentbostäder, ett särskilt stöd har upprättats för innovativt byggande av ungdoms- och studentbostäder, och andrahandsuthyrningen har i flera steg underlättats och stimulerats för att bättre utnyttja befintliga bostäder.

Mellan 2010 och 2016 har nio högskolor undantagits från kraven i förordningen om statens lokalförsörjning och kan hyra lägenheter och hyra ut i andra hand även till studenter. Verksamheten ska utvärderas 2014 och vi hoppas att positiva exempel därefter kan prövas även på andra lärosäten som Örebro.

Regeringens mål är att det ska bli lättare att bygga bostäder som även unga och studenter har råd med och att fler bolag - även små - ska vilja och våga ge sig in på byggmarknaden. För oss i Folkpartiet är det därför av yttersta vikt att plan- och byggprocessen effektiviseras. Studentbostäder har ofta en mycket begränsad projektbudget där varje spenderad krona på administration tär på möjligheten att få fram nya bostäder.

Folkpartiets bostadspolitiska arbetsgrupp föreslår även att studentbostäder bör ges status som riksintresse. Andra intressen och särkrav ska vägas mot detta riksintresse för att uppnå snabbare planering och billigare produktion.

Men mer kan göras. När Riksdagen inom kort inleder behandlingen av propositionen Fler bostäder åt unga och studenter hoppas vi att oppositionen inte lägger krokben för de fortsatta insatserna att minska den akuta bostadsbristen för studenter.

måndag 17 februari 2014

Eleverna har rätt till en likvärdig skola - det är dags att förstatliga skolan!

Folkpartiet leder sedan 2006 en total omläggning av svensk skola. Vi har bland annat drivit igenom en ny läroplan med nya kursplaner och med tydliga och tidiga mål, fler och tidigare nationella prov, skriftliga omdömen, betyg från årskurs 6 och ny betygsskala med fler steg. Elevers rätt till särskilt stöd har stärkts och den speciallärarutbildning Socialdemokraterna avskaffade har återinförts. Eleverna får fler matematiklektioner. Det här är långsiktiga, viktiga reformer som kommer att förbättra resultaten i svensk skola. Men vi vill mer.

Och mer är nödvändigt. Den allvarliga, om än väntade, nedgången för elevernas resultat i PISA 2012 kräver ytterligare insatser och åtgärder.

En sådan åtgärd är att återigen förstatliga skolan. Vi i Folkpartiet vill att staten ska ta över ansvaret för allt som har med själva utbildningen att göra; staten ska vara arbetsgivare för lärarna och ansvara för att eleverna får så mycket kunskaper som möjligt med sig från skolan.

Måndagen den 10 februari presenterade regeringens särskilde utredare Leif Lewin sin rapport om effekterna av kommunaliseringen av den svenska skolan fick vi svart på vitt vilket misslyckande kommunaliseringen av den svenska skolan har varit. Rapporten finns att läsa här.

Sedan kommunaliseringen av den svenska skolan har skolresultaten har försämrats drastiskt, lärarnas löner har sjunkit i förhållande till andra yrken och likvärdigheten mellan kommunerna har minskat.

Vi i FP menar att om vi ska lyckas vända denna negativa trend och våra elevers allt sämre resultat så behövs kompetens hos skolledningen som många av landets 290 kommuner var för sig inte har. Genom ett förstatligande kan vi skapa en likvärdig skola för eleverna samt ge lärarna bättre arbetsvillkor och högre löner. Med ett förstatligande får vi högre status för läraryrket, en likvärdig skola och eleverna kan nå längre i skolan.

Exakt hur det ska gå till ska vi utreda, men en sak är säker: dagens dubbelkommando med både stat och kommun som ansvariga ska bort. Staten ska ha hela ansvaret för skolans kunskapsuppdrag.
 
I samband med att Leif Lewin släppte sin rapport passade jag på att besöka några skolor i Örebro län för att träffa lärare, elever och rektorer. Måndagen den 10 februari besökte jag och Karolina Wallström Wallerska skolan i Örebro. Här träffade vi lärare och rektorn. Flera deltagare insämde i att det behövs mer resurser till skolan. Dessutom var de upprörda för den negativa bild som finns i media om skolan när de känner att de som enskild skola och lärare kämpar och sliter.


Bilden är tagen på Wallerska skolan i Örebro
av Mats-Olof Liljegren
Dagen efter besökte jag och Christina Örnebjär, oppositionsråd i Kumla, Kumlaby skola och träffade ett lärarlag. Vi hade en mycket givande diskussion om skolans utmaningar inte minst bristen på studiemotivation. Kumla har också stora resursproblem och lärarlönerna ligger långt under rikssnittet.

Bilden är tagen på Möckelngymnasiet i Karlskoga
av Johan Liljeqvist

Onsdagens besök gick till Karlskoga och Möckelngymnasiet. Det fanns ett stort missnöje bland lärarna och rektorer inte minst på bristande resurser och låga resultat redan från grundskolan. Några lärare talade också om en känsla av uppgivenhet kring att elever med problem bara skickas vidare i systemet utan att fånga upp.

Bilden är tagen på Kyrkbackskolan av Johan Liljeqvist





Under torsdagen gjorde jag tillsammans med Henk Bijloo, kommunpolitiker i Ljusnarsberg, och Christina Örnebjär ett besök på Kyrkbackskolan i Kopparberg. Det är en liten skola med en väldigt hög trygghet ändå halkar tyvärr elevernas resultat efter.




torsdag 6 februari 2014

Politisk majoritet för hårdare krav för frigivning


Förra veckan blev det känt att den sexbrottsdömda före detta polischefen Göran Lindberg släppts ur fängelse efter att ha avtjänat fyra av de sex år han dömdes till. Detta ledde till en debatt om villkorlig frigivning.

I dag är huvudregeln att den som avtjänat två tredjedelar av sitt fängelsestraff blir villkorligt frigiven, alltså får avtjäna resten av straffet utanför anstalten, de flesta med övervakning.

Nu vill en majoritet av riksdagspartierna ställa hårdare krav på brottslingar för att de ska kunna släppas ur fängelset efter två tredjedelar av strafftiden (läs mer här). Det handlar bland annat om sexbrottslingar som inte vill delta i program som kriminalvården erbjuder.

Folkpartiet har sedan tidigare krävt att den som vägrat vård ska sitta tiden ut i fängelse. Vi tycker inte att villkorlig frigivning ska ske per automatik, utan bara ges till dem som har skött sig bra. Dessutom ska behandlingsprogram inom kriminalvården för personer dömda för våld mot kvinnor, sexualbrott och rattfylleri vara obligatoriska.

Skötsamhet ska naturligtvis löna sig, men väljer man att inte delta i behandlings- eller rehabiliteringsprogram så kan detta vara ett tecken på att man inte är inne på rätt väg och då är det rimligt att man inte heller får förmånen att friges tidigare.

Ett av de största problemen i t.ex. fallet med Lindberg är att han har deltagit i behandling under fängelsetiden, men inte bedömts helt mottaglig. Enligt kriminalvården fanns det också risk för återfall i brott.

Generellt tror vi i Folkpartiet inte att längre straff är lösningen på brottsligheten. Det krävs ett helhetsgrepp med starka brottsförebyggande insatser, tidiga och tydliga insatser mot ungdomsbrottslighet och en kriminalvård där fokus är på att minska återfallen.

Kriminalvårdens viktigaste uppgift är att se till så att färre återfaller i brott. Då måste vi satsa på en kriminalvård där arbete, behandling och utbildning ska löna sig. Vi vill se en human, individanpassad och effektiv kriminalvård, med tydliga mål och ökade resurser.

Därför är vi också stolta över att Alliansregeringen kraftfullt har förbättrat situationen i våra fängelser. I dag slås det rekord vad avser arbete, behandling och utbildning på våra fängelser, samtidigt som rymningarna och narkotikatillgången har minskat.


onsdag 5 februari 2014

Rätt till det jag skapar

Mattias Malmstedt och jag i kampen för rätten till
det du själv har skapat. Mattias är sekreterare för No Copy.


Besökte i dag Stockholms Möbel och Ljusmässan. Fantastiskt att se alla duktiga kreatörer och entreprenörer som arbetar med möbler och belysning i alla dess former. Ett bra initiativ för att skapa jobb och tillväxt i branchen är att snabbvägen på mässan kunna vidta åtgärder mot "pirater". Genom att inom 24 timmar i alla fall på mässan kunna skydda sina rättigheter till det man skapat. Detta gör No Copy.

"Uppgiften för det etiska rådet No Copy är att bidra till en hög etisk standard hos utställare och att motverka förekomsten av otillbörliga efterbildningar av kända eller särpräglade produkter."

– Vi bildade det etiska rådet för att hjälpa våra utställare med objektiv rådgivning av immaterialrättsliga frågor. Rådet hade premiär under mässan 2012 och fick ett mycket positiv mottagande. Nu återkommer möjligheten att få råd i denna viktiga och komplexa fråga, berättar Cecilia Nyberg, projektchef på Stockholm Furniture & Light Fair.

– Många besökare och utställare kom fram med frågor om No Copy, men också om vad det innebär att anmäla ett ärende till själva rådet, samt hur man bedömer intrång. Därför satsar vi ännu mer på information inför nästa år, och våra experter är tillgängliga under hela mässan för att svara på frågor, berättar rådets sekreterare Mattias Malmstedt, advokat och expert på immaterialrätt.

– Frågan om vad som verkligen är ett original och vad som är en kopia, samt hur man styrker sin immateriella rätt till en produkt är komplex och många känner osäkerhet när de ska fylla i en anmälan, fortsätter Mattias.

Detta kommer från presentationen på http://www.stockholmfurniturelightfair.se/aktuellt/etiska-radet-no-copy-aterkommer

måndag 3 februari 2014

Öka möjligheten att använda elektronisk fotboja



Idag rapporterade Sveriges Radio om att de elektroniska fotbojor som ska förhindra personer med kontaktförbud att kontakta personer som de tidigare trakasserat fortfarande inte har börjat användas. Detta trots att det nya skyddet skrevs in i lagen 2011.
 
De elektroniska fotbojorna ska motverka överträdelser av kontaktförbudet och även göra det lättare att bevisa att en överträdelse ägt rum. Fotbojorna kopplas till en viss adress och ett visst område, som den som tilldömts kontaktförbud alltså inte får beträda. Om man ändå gör det sänds en signal till polisen.
Lagen om kontaktförbud är uppbygd som en trappa med tre steg:

1.       Kontaktförbud: förbud mot att ta kontakt med eller följa efter en person. Får meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att en person ska förfölja eller begå brott mot en annan person.

2.       Utvidgat kontaktförbud: förbud mot att uppehålla sig i närheten av den plats där en person bor, jobbar eller brukar vistas. Får meddelas om det kan antas att ett vanligt kontaktförbud inte är tillräckligt.

3.       Särskilt utvidgat kontaktförbud: förbud mot att uppehålla sig inom ett större område än vad som är möjligt med ett vanligt kontaktförbud. Får meddelas om någon brutit mot ett utvidgat kontaktförbud. Ska i normalfallet förenas med krav på elektronisk fotboja.

Fotboja får alltså bara användas om en person tidigare hamnat på steg 2 i trappskalan och brutit mot reglerna. Det finns inget utrymme för att besluta om fotboja om någon befinner sig på steg 1 och bryter mot reglerna. Då måste den personen först upp på steg 2 och därefter bryta mot förbudet ännu en gång. Detta är minst sagt märkligt.
 
En annan märklighet är att fotboja alltså bara får förekomma efter att man först provat och misslyckats med ett (utvidgat) kontaktförbud utan fotboja. Detta betyder således att det, med dagens regler, är omöjligt att besluta om fotboja som en förstahandsåtgärd – även om det finns ett brottsoffer som bedöms ha en extrem hotbild mot sig.
 
Detta är en orimlig ordning.
 
Vi i Folkpartiet har sedan länge drivit på för att användningen av fotboja ska öka. Jag tycker att det är rimligt att om hotbilden är tillräckligt allvarlig (till exempel om gärningsmannen begått andra grova brott mot offret) så borde kontaktförbud med fotboja också kunna meddelas som en förstahandsåtgärd. Man ska inte först behöva vänta på att ett kontaktförbud utan fotboja misslyckas.
 
Det är av största vikt att brottsoffrets skyddsbehov sätts i första rummet. Därför är jag inte främmande för att ett utvidgat kontaktförbud – och därmed möjlighet att använda fotboja – borde kunna meddelas i fler fall än i dag.